Förra veckan, när jag inbillade mig att jag mådde bättre och åkte buss till Arvidsjaur i många många timmar tänkte jag att underhållningen på torsdagskvällen nog skulle bli ganska trist. Folk skulle vara fulla och teaterföreställningen skulle vara dålig. Pessimist liksom.
I slutet av middagen, när jag åt vad-det-nu-var ur ett litet glas kom en beigeklädd lite arg tjej fram till vårt bord och säger att "det här är då den dåligaste konferens hon varit på i hela sitt liv" och uppmanar mig att "äta upp så de får ta undan disken någon gång". Den beigeklädda kvinnan var Charlotte Lindmark och hon gav oss en föreställning vi sent kommer att glömma. Hon har skapat en show som hon kallar just "Jag och min pessimist" och den är enligt mig fullkomligt lysande.
Charlotte är otroligt påläst och eftersom större delen av de 150 i salen var EU-nördar beskrev hon att medlemskapet i EU är som att vara medlem i COOP. Pessimisten menar också att det finns en fullkomligt logisk förklaring till EU-parlamentets flytt mellan Bryssel och Strasbourg: "pappa han gillar att vara i garaget och mamma, ja hon trivs bäst på altanen. Då måste man liksom gå emellan där för att det ska vara bra".
Klicka här för länk till Charlotte och klipp på pessimisten