Ordning och reda

Det är märkligt det där med att när jag är ensam hemma plockar jag och fixar och slänger in tvätt och viker tvätt och rensar i reklamposten och skriver inköpslistor och så vidare. Varför? Jag skulle ju någon gång kunna unna mig att bara sätta mig ner och göra ingenting. Alltså jag vill ju inte påstå att jag gnäller, det är skönt att fixa i sin egen takt och om Hälften inte är hemma blir jag inte heller irriterad för att han gör ingenting medan jag går omkring i huset och fixar, men ändå. Men hur kan det komma sig. Att det är väldigt typiskt kvinnligt  vet jag redan. Måste ju bero på mitt behov av att ha ordning och reda. Vilket i sig är ett enda stort skämt för det är i princip ingenting som det någonsin är någon ordning och reda på när jag varit i farten. Det är ju fint när jag håller på, men om några dagar när jag behöver den där grejen så är den borta. Den senaste grejen som är försvunnen är febertermometern. Tvingade Hälften att kolla febern innan jag åkte utomlands för några veckor sedan och sedan dess är den borta. Jag har troligen slängt den. Ordning och reda. Ja eller hur.

Uppdatering: Sen kom Hälften hem och då hade jag lagat middag och skapat en enda röra i köket. Efter middagen vek jag tvätt och han diskade alltihopa. Kärlek.

Höstskogsterapi

Att gå i höstskogen i regnet är lite som terapi. Kontentan är ungefär densamma också. Det kostar liksom. När man (jag) ger upp står jag i hallen halvnaken eftersom kläderna är blöta och det ligger två svampar i korgen känns det sådär.

Det dåliga resultatet skyller jag på:

1) Svamparna växer inte på "mina" ställen i år.
2) Jag är sent ute.
3) Den där stormen i vintras som gjort att skogsmaskinerna kört sönder. Allt.
4) Min ologiska rädsla för björnar som gör att jag inte vågar dra iväg så långt själv.

Men annars så. Blöta hälsningar från himmelriket.

Inte alls redo

+4,5 grader sa termometern innan jag klev ut genom dörren. +3,5 grader sa bilen. Och is på rutorna. Ju närmare stan jag kom desto kallare blev det vilket inte alls är konstigt med tanke på att havet såg ut att vara som en varm källa med den "ånga" som steg. Men jag är inte redo. Bilen var definitivt inte redo. Försökte leta mina flanellpyjamasar i morse, men de har försvunnit i flytten, de fanns då inte i garderoben. Motorvärmarsladden kanske ligger i bilen, vem vet. Men det verkar ju vara dags att komma ikapp nu. Helt plötsligt blev det inte lika lockande att packa väskan och fara ut till stugan i helgen. Underställ, stövlar, utedass och nästan minusgrader. Huvva. 

Mycket om väldigt lite

Det som inte dödar det härdar, sägs det väl? Jag var väldigt seg när vi for iväg på verksamhetsplanering. Trots en liten dipp under dagen orkade jag med att sitta och prata och ett bad i utepoolen. Och trots massiv ångest över att behöva ta en taxi till flygplatsen när mina kollegor tog en buss hemåt överlevde jag det också. Någonstans under resan med Arlanda Express insåg jag att det inte var någon mening att gnälla längre, resan skulle ju bli av oavsett. 

Så efter att ha hittat "gänget" på Viking Lines terminal gav vi oss iväg (färjan lämnade Stockholm). Och efter en räkmacka och vatten somnade jag som en stock klockan 22. Rätt imponerad över det ändå, eftersom jag 1) har sömnproblem och 2) delade en liten hytt med tre främlingar. Utbildningsdagen var ändå oväntat bra. Det är inte alla gånger jag kan säga att det faktiskt är givande men det var det. Maten var god också. De hade varit väldigt förutseende så vi fick frukost, lunch och supergott eftermiddagsfika. En fika i solen innan vi gick de rätt långa kilometrarna till Silja-terminalen satt inte heller fel. Vi hade tur och fick plats på första buffésittningen och kunde konstatera att det kändes som om vi känt varandra i princip hela livet och efter lite shopping var det sovdags igen. Och vips så var vi i Stockholm och alla for hemåt och kvar satt jag på Centralen eftersom den snälle mannen på resebyrån utan att fråga mig bestämt att "det är väl onödigt att stressa på morgonen så jag bokar in tjejen på ett senare tåg". Jag jublade inte kan vi ju konstatera. Så kom jag hem och Hälften mötte upp på perrongen och det var så skönt att vara hemma att det nästan inte är klokt. Sen sov jag ungefär resten av söndagen och nu är det måndag. 

Tillbaka till någon slags verklighet och det är ju bra förutom att två veckors arbete låg i en hög i morse. Det börjar ordna till sig nu som tur är. 

Just det. Ett plus på den här resan. Jag åkte alltså två färjeturer med två olika bolag och köpte in en endaste godisbit till mig själv. 

Det nya svarta när det gäller förkylningar

Happ, så nu är vi sjuka igen. Det tog ungefär 10 dagar innan det bröt ut och det tack vare vistelse i 30 graders värme för mig och bastu för Hälften. Jag kan tycka att det är lite skönt att det brutit ut, då är ju förkylningen på väg att försvinna. Det tråkiga är de där 10 dagarna med att må halvkasst och inte kunna träna innan jag blir liggande i soffan. Inte nog med att allt är segt, kroppen tappar fokus också. Nu är jag gnällig igen, men det känns ju på jeansen kan jag säga. Ikväll ska jag laga till lite fajitas och så packa resväskan. Ännu en helg på resande fot väntar. Sundsvall och Åbo. Inte den ultimata kombinationen just nu, speciellt med Finlandsfärja både fredag och lördag, men det finns ju böcker och öronproppar. 

Reserapport

Men åh vilken resa. Jag och ett gäng politiker åkte till Ungern över helgen. Temperature låg på ca 30 grader med strålande solsken, lite sightseeing, jobbmöten och så boende på spa (vilket innebär att bada i varmt vatten för mig). Jag har suttit på balkongen och njutit till sena kvällen, ätit fantastisk mat och nu tror jag att jag kan klara mig lite längre in i vintern innan jag går under av kyla och mörker.

 Jag har varit med och lagt en grundsten till en kyrka, druckit Palinka, klappat ulliga grisar och tycker resan var härlig, trots huvudvärk och feber idag. Värmen är boven, den där förkylningen som lurat försvann visst inte av solen...

Oj

Sitter och fixar med bloggen och det går inte så bra.

Saknad och tur (Sundsvall tur och retur)

Jag saknar många saker men är lyckligt lottad. För någon månad sedan var jag upprörd och skrev ett rätt, så här i efterhand, överdrivet inlägg om vänner som inte hör av sig och brist på kontakt och hej och hå. Efter lite ältande över det har jag kommit fram till att ja, jag är en sån som hör av mig men nej, jag kommer inte sluta med det. Jag är den jag är. Jag är en sådan som söker kontakt och jag blir så himla glad när jag får just det, att det andra går över. Sen är det en balansgång så att det inte blir självuppoffrande.

Hur som helst. Jag saknar min vänner från Sundsvall. Marie, Anna, Maria, Linda, Kristina och ja, allihopa som är så fina. Och jag är så troligt tacksam för de nya vännerna här. Jag har världens tur ska ni veta!

Ska verkligen försöka se till att hinna ses när jag åker "hem". Idag skulle jag iväg, men eftersom mitt jobbmöte blev inställt i sista minuten så blev det inte så. Istället hann jag med att ta tåget en ersättningsbuss hem till huset, för självklart var jag på väg när jag fick reda på att personen jag skulle möta fått förhinder.

Myrornas krig

Nu går jag in i en 12-dagars arbetsperiod. Det känns sådär när jag varit krasslig och sover otroligt dåligt. Det är som myrornas krig i mitt huvud och det händer jättemycket på alla möjliga plan. Vill ju inte planera in en massa nytt när jag inte har tid att följa upp, samtidigt är det massor som händer just nu kring det jag startade upp före sommaren. Ibland känns det helt enkelt inte som om jag räcker till någonstans utan är och "hattar" på ytan på allt möjligt istället för att hinna med att ta tag i saker och ting ordentligt. Det är oerhört frustrerande och gör mig rätt matt.

Hemma har vi fått hem möbeln som Hälften gav mig i födelsedagspresent. Skänken uppfyller dock inte någon funktion ännu (förutom att den är fin och passar otroligt bra i köket) eftersom det uppdagades att det var skruvar som inte passade och som dessutom var krokiga när den skulle sättas ihop. Jag tittar på den och ler så länge medan sakerna som ska vara i den står kvar på golvet och i kartonger.

Tror också att jag har hästabstinens igen, det var ju ett tag sedan jag var i stallmiljö, men just nu orkar jag inte ta tag i det. Det blir liksom ytterligare en grej på allt annat som ska vara. Kunde kanske vara värt att prioritera men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är inte lätt i nya miljöer. 

Tjoho vilket roligt inlägg det här blev. Men jag gläds åt resan som startar på torsdag. Lite sol och värme kommer göra gott. Även om jag ska jobba när jag är borta.