Lite lycka

Hade hopplektion igår och fick finaste Lotta. Kunde känna redan från början hur bra det skulle kunna gå, hon lyssnade så otroligt på mina hjälper. Och som det gick. Är så glad!

Fick massor med beröm av ridlärare M och ja, det enda jag känner att jag måste fixa är att komma ihåg att andas.

Hoppläger första dagarna i januari, can't wait!!

Lite efter

Ligger på hotellrummet (hotell nr2) och eftersom jag är lite efter i tv-världen tittar jag på "Våra vänners liv" på SVT Play. Gillar!!

(Nu får min studiebesökgrupp gärna höra av sig. Så man vet hur resten av kvällen blir.)

Arlandia

Delayed due to bad weather. Please don't leave the airport.

Det här kan bli en spännande kväll. Verkligen. Föck föck föck.

Up and away

Sitter hemma i soffan och försöker ladda för att packa ner de sista grejerna inför arbetsveckan utomlands. Fyra hotellnätter, två hotell. Har en onödigt stor väska men vem vet vad jag hittar i shoppingväg där. När jag kommer hem blir det lite fest, utgång med tjejerna och jag längtar. Det är länge sig jag drack drinkar och dansade nu och jag är lite osäker på om jag orkar vara vaken till mitt i natten. Håller tummarna för att veckan ska gå fort och jag är hemma igen. Nedräkningen har börjat och jag har inte ens åkt hemifrån än . :P

Pepp pepp!

Föreningslivet

Jag är hyfsat insyltad i ridklubbsverksamheten nu. Inget nytt förvisso, men det märks på att det gått mer än tio år sedan sist och allvaret är liksom större nu. Jag har varit riktigt upprörd över bristen på engagemang på sponsorsidan, det var jag redan i vintras när jag var på medlemsmöte. Då hade jag ingen ork att ta tag i saker och ingen lust heller, jag var ny i föreningen och kände mig rätt så bekväm så. Under sommaren så kom vissa i ledningen på att jag arbetar med det jag gör "vilket borde göra att jag kan lite mer än andra om bidragsfrågor". Delvis sant, men knappast när det gäller föreningsstöd. För deras(vår) skull försöker jag nu grotta ner mig i vissa bidragsfrågor men har redan stött på patrull. En privat egenföretagare kan få massor med pengar för att bygga nya lokaler m.m. just för att han/hon är egenföretagare men föreningar kan inte söka pengar ur samma pott för föreningar bidrar inte till tillväxten såsom egenföretagare gör. Ibland förstår jag inte den fullständiga logiken men fine. Det är som det är.

Det jag däremot inte förstår är flera hundra medlemmar som inte gör ett dyft för att öka sponsorintäkterna. Tydligen finns det en grupp med människor som är intresserade av att jobba med frågan men än så länge har ingen (!) tagit tag i det och därför så görs heller inte särskilt mycket. Efter ett kortare taktiksnack med R konstaterade jag att det inte kan vara enormt svårt att få 4 lokala företag att hosta upp ca 5000 kronor var och vips 20.000 kr "extra" till föreningen. Och så var jag fast i föreningslivet igen.

Shazam!

Det mesta utvändigt på sommarstugan är färdigt. Förhoppningsvis behöver vi inte känna mer stress över stugan i höst. Tänk om vi skulle kunna få en endaste helg "ledigt" att göra annat. Vore troligen som ett mirakel för oss, även om vi skrattar och umgås intensivt under stugbyggandet.

Igår hade vi också en enkel begravning för hunden. Eller lilla gumman som hjärtat säger och mitt hjärta nästan smälter.

Tipsar om en middag som avslutar helgen på det där härliga sättet... lövbiff kryddad med senap, örtkryddade klyftpotatisar och en väldigt grön sallad. Till det lite vin (eller drink of choice) och söndagsmiddagen är biff ;). Vill man skulle man troligen kunna göra lite olika röror till detta, jag orkar inte eftersom H ändå är allergisk.

Det nya livet

Förändringar råder, exempelvis har H tagit tjänstledigt från sitt jobb och arbetar enbart 50%. Resten av tiden jobbar han i familjens företag och även om han påbörjade detta "nya" jobb i måndags har han en ny energi. Som vi längtat, båda två. Å andra sidan är han mycket tröttare nu. För min egen del får hans förändringar mig att inse att jag nu sitter stilla. Min personliga utveckling är jag ytterst ansvarig för, men jag får inte direkt särskilt mycket draghjälp från annat håll heller. Funderar på att leta mig bort, testa något annat. Något som utmanar mig och tillåter utveckling. Samtidigt är det enda röra med allt jobbrelaterat just nu så det gäller väl att inte göra något förhastat. Vi får väl börja med att vänja oss med en annan, bättre tillvaro som start på resan.

Tillskottet

Jag har gjort det. Fattat beslut, tittat och prutat. Och Kexet är min. Min min min. Min nya (begagnade) svarta bil som jag säkert kommer att svära över men som nu vackert står hemma på parkeringen och väntar på äventyr. Självständighetskänsla och vuxenpoäng samtidigt och glädjen är stor.

Jag och min pessimist

Förra veckan, när jag inbillade mig att jag mådde bättre och åkte buss till Arvidsjaur i många många timmar tänkte jag att underhållningen på torsdagskvällen nog skulle bli ganska trist. Folk skulle vara fulla och teaterföreställningen skulle vara dålig. Pessimist liksom.

I slutet av middagen, när jag åt vad-det-nu-var ur ett litet glas kom en beigeklädd lite arg tjej fram till vårt bord och säger att "det här är då den dåligaste konferens hon varit på i hela sitt liv" och uppmanar mig att "äta upp så de får ta undan disken någon gång". Den beigeklädda kvinnan var Charlotte Lindmark och hon gav oss en föreställning vi sent kommer att glömma. Hon har skapat en show som hon kallar just "Jag och min pessimist" och den är enligt mig fullkomligt lysande.

Charlotte är otroligt påläst och eftersom större delen av de 150 i salen var EU-nördar beskrev hon att medlemskapet i EU är som att vara medlem i COOP. Pessimisten menar också att det finns en fullkomligt logisk förklaring till EU-parlamentets flytt mellan Bryssel och Strasbourg: "pappa han gillar att vara i garaget och mamma, ja hon trivs bäst på altanen. Då måste man liksom gå emellan där för att det ska vara bra".

Klicka här för länk till Charlotte och klipp på pessimisten