Jag såg gud. Han heter visst Bruce

Vilken semester. Jag och Hälften är som gjorda för roadtrips. Att vi inte insett det förrän nu. Jag är en excellent kartläsare (nåja) och han är glad och tålmodig under resorna. Vi var vuxna och hade med oss fika på vägen söderut och stannade på en solig skogsväg och fikade. Väl framme fick vi ett lyxigt rum och det var ju en överraskning. Middag och sömn och så badning på fredagen. Åtminstone för en av oss. Sen åkte vi till Göteborg. Ett gott råd: ta inte bilen till Göteborg en fredag när the Boss ska spela. Vi letade parkering i en evighet, kom för sent för bordsreservationen fast det gjorde inget och det var otroligt varmt. Men sen. Sen hade hade jag gåshud större delen av kvällen och ja jag veeet att det var bättre dag 2 men Bruce Springsteen, vilken kille. 

Sedan skulle jag köra hem. Jag. Nästa goda råd. Om du parkerar inom vallgravarna åk helst inte därifrån när 66.000 andra människor också ockuperar gatorna. Det gick bra, spårvagnarna höll sig ur vägen och nu klarar jag nog att köra vart som helst. 

Roadtrippens sista stopp blev hos svärmor för bad i poolen och grillat till middag. Underbart underbart!

Och så minisemesterns sista dag, sola och bada i sommarstugan, skura båten och så lugnt och skönt på kvällen. 

Den här sommaren är helt otrolig. 

Stugblogg

Sitter i sommarstugan och skriver. Första gången jag är här på evigheter. Sist var i vintras tror jag. Men med huset, nya jobbet och stugtrötthet är det kanske inte så konstigt.

Idag är vi halta båda två. Byakampen tog ut sin rätt, jag har en skadad fot och ett besök hos doktorn måste nog ske imorgon. Hälften, han har ont mest överallt.

Men helgen har varit bra. Så otroligt bra. Är det så det känns att vara lycklig tro?

Återträff

Ikväll har jag återträff med stallgänget. 10 år har gått sedan vi sågs sist tillsammans i grupp. Ska bli trevligt att ses.

Imorgon är det byakamp med efterföljande "fest" och om vädret håller i sig kan det bli succé.

Väskan är packad, kylboxen redo, lite jobb och så ett besök på bolaget så är jag på väg.

Linne

Om vi varit gifta i 9 år skulle vi fira linnebröllop idag. Nu är vi ju inte gifta så vi kallar det just ingenting. För första gången påminnde jag inte Hälften. Men present hade jag fixat och en något chockad sambo fick presenten på bilden imorse. Jag fick en superglad och jätteförvånad kille. Vem vet, kanske det är min tur nästa år. :)



Ps. Klockan heter Michael. Ds.

Dygnsrytmen

Idag började det. Hälften började pendla. Han klev upp 04:30 i morse och jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag klev också upp ungefär då och det känns ju väldigt onödigt men det går bara inte ligga kvar när jag väl vaknat. Det börjar bli ett problem det här med att jag inte kan sova bra när jag är själv. Nu sitter jag i tystheten på kontoret för i den kommunala världen råder semestertiden. Om det inte vore för att en av receptionsdamerna är här skulle jag jobba hemifrån men hon vill ha sällskap och det förstår jag ju.

Nyss tänkte jag ringa en kompis. Det var en utmärkt idé tills jag hann se att klockan var 07:11. Jag tror faktiskt inte att vänner, hur underbara de än är, uppskattar att bli väckta den tiden på en måndagsmorgon om det inte är absolut kris. Att vara sällskapssjuk räknas hör nog inte till den kategorin. 

Byfåne

Jo men vi kommer ju som bekant från Norrland. Från varsin liten by. I en av dessa byar har man de senaste åren satsat på byakamp/återvändardag. Det låter väl lite finare om de lägger till återvändardag för jag tror det mest är en byakamp. Vi har inte varit med, jag kommer ju inte från den byn, första året blev Hälften inte tillfrågad och förra året var han sjuk. Nu ska vi plötsligt vara med båda två. "För annars blir det inget lag". Jag ogillar sådana typer av tvång. Om jag inte är med förstör jag för de andra som ville vara med och när jag nu ska vara med har jag en känsla av att jag förväntas ställa upp med en massa energi och engagemang också. Allt det här vore ju (kanske) skoj och lek om det inte vore alkohol med i bilden men vet, kanske blir det roligt och kanske blir det inte alls efter mina förutfattade meningar. Och nej, jag har inte blivit för fin för byn. Om något så gillar jag byn, jag gillar bara inte lagtävlingar och sånt. Men det här ska ju bli bra. Kul. Leendet är på, nästa helg kör vi.

Länge leve byn och allt det där som hör till!

Fy

Det bara regnar och regnar. Så svärmor tog lilla familjen och åkte hem. Först var det dock ett kortare uppehåll så vi hann med att åka ut i skärgården och fika. När vi kom hem började solen skina. Är det inte typiskt? Nästa vecka börjar Hälften jobba. Det ska inte alls bli kul. Han ska pendla och verkar inte riktigt sikta på veckopendling utan typ varje dag. Det blir många mil i bilen och väldigt mycket trötthet. Vi klarar det också men kul är det inte. 

I alla fall gillade jag den där tegelväggen men jag vet inte riktigt hur jag ska få tag på den utan att den kostar en halv förmögenhet. Ska grunna på det ett tag. 

Tegelvägg?

Nu är semestern över

Hälften har visat huset för sin mor och fått anledning att le så att ansiktet inte räcker till för hon tycker det är så fint. Jag är glad för hans skull (min också) för ibland kan det betyda så mycket att få höra att ens familj blir hänförda. Jag avslutade semestern med den bästa lördagen jag kan minnas och nu känns det ändå okej att börja jobba igen. Dessutom hade Hälften fixat så fint i huset när jag kom hem igår att det inte går att vara annat än glad.

Har börjat fundera ordentligt på vilken färg jag vill måla om den nedre våningen med. Något åt det mörkare slaget kanske och en fondtapet bakom tv:n. Eller något sådant. Åh jag behöver uppslag. 

Njutbart

Fantastiskt solsken idag när jag bara har två semesterdagar kvar. Förutom att vi åkt fram och tillbaka för att göra ärenden, hej glömska, så har vi solat på vår lilla altan.
Anticimex var här och besiktigade huset på förmiddagen och ikväll kommer en kollega över för att äta skräpmat och ha tjejsnack.
Så här skulle det kunna få vara jämt.