Let's face it

Här händer inte mycket. Det är ju bra, eftersom det mesta ändå var min egen självömkan. Ska det hända något mer här måste det vara något annat. Mindre gnäll och mer något annat som jag inte vet än. Men allt är bra. Riktigt bra. Och så mindre bra emellanåt men det är ju så det ska vara.

Om vi inte hörs här så kanske vi hörs på annat sätt! Ha en fin sommar!

Prövningar

En vän konstaterade häromdagen att i svåra tider prövas vänskapen. Hon har så klart rätt. Det svåra är att lära sig att acceptera att de vi trodde skulle stå vid vår sida i krig istället står steget bakom och att det är okej. 

Jag jobbar med det hela tiden.

Jag jobbar också på att sluta med att vara sjuk. Sedan årsskiftet har jag varit stamkund på vårdcentralen och förkylningarna avlöser varandra. Nu äter jag penicillin och hoppas innerligt att sjukdomsperioden är över. Till hösten blir det influensavaccin.

Försöker hitta inspiration till att fixa med sådant som halkat efter i huset. Mörkläggningsgardiner till sovrummet är det nya måstet. Det är underbart att solen skiner, men det betyder ju inte att jag vill vakna jättetidigt av att det är dagsljus i sovrummet varje morgon.

Funderar också på vad det kostar att måla om huset. Göra själva och hyra ställning eller anlita någon. Och så allt annat fix. Spegel, tavlor, fåtölj. Sådant där jag skjutit upp och som jag bara tar tag i när lusten faller på. En garderob behöver jag också. En mörk.  Jag har inte dåliga krav och det är en riktig utmaning.

Men hörrni, våren är här! Hipp hipp hurra!

Märkligt och bra

Var ju ett tag sen. Det kan vi väl tolka som positivt eftersom jag bara gnäller ändå. Skämt åsido. Jag vill ha mer ledigt. Påsken var fin och solen sken och jag var som vanligt förkyld och hängig, men just därför vill jag bara ha mer. 

Ska vi ta mina vanliga ramblings så funderar jag över nästa steg. Jobb, liv och alles. Kanske mest ekonomi eftersom den inte är så himla rolig nu. Hoppas det är en kort period bara. Om någon vecka ska vi åka Ålands-färja med en kompis och det ska bli kul att göra något annat. Äta god mat och dricka en drink och komma ifrån lite. Tills dess ska jag sätta upp lite nya mål med jobbet och umgås med min mormor som förlorade sin bästa vän i söndags, ibland går det fort med de gamla. 

Ta hand om er!

Det var bara en dröm...

Inatt har jag drömt om att min 89-åriga mormor åkte tunnelbana och pendeltåg med mig. Mitt i sommaren i Stockholm. Dessutom sade Hälften med pigg röst: "nu bokar vi en utlandsresa, till Turkiet kanske?!".  Det vore ju väldigt trevligt om det där sista var sant. Jag frågade honom i morse om jag verkligen drömde varpå han bara skrattade. Jag tolkade det som ett ja. Det låter dessutom helt osannolikt att han skulle föreslå Turkiet vilket jag tydligen tänkte i drömmen också då jag kollade på resor till Spanien istället.

Om jag fortsätter ha samma dröm kanske den slår in snart? Vi hoppas på det.

Vinden vänder

Och så tar jag tag i saker och ting och vaknar på morgonen, solen skiner och allt känns så bra. Låt detta hålla länge nu. Även om jag oroar mig för mötet med chefen om en halvtimme men det har ju mer med tidigare erfarenheter att göra, faktiskt. 

Kalas

Idag har vi kalas i huset. Jag har under veckan varit och pratat på en workshop (kul!), kört 140 mil, haft matförgiftning, gråtit av utmattning på kontoret och bestämt mig för att göra mer saker som gör mig glad. Från högt till lågt med andra ord.

En kompis och jag har precis bestämt datum för en Finlandsfärjekryssning. Inget glamouröst kanske, men en möjlighet att komma iväg. Tjejhelgen som flyttats flera gånger blir i slutet av månaden och ja, det känns bra faktiskt. Ska sluta ha så höga krav på mig själv och helt klart sluta straffa mig när saker inte blir så där som jag tänkt.

Däremot vet jag inte riktigt vad jag vill göra när jag ska hitta på roliga saker. Jag har ingen lust att dricka alkohol - jag blir ändå bara trött, jag vill inte shoppa eller gå i affärer - jag har ändå inga pengar och ibland är jag så trött på att prata med folk - det kan ju ha med att jag ställer så höga krav på mig själv att göra. Funderar att hitta en kurs att gå, eller börja rida. Kanske skulle ridlektioner passa ändå. Något ska jag hitta på. Och i en ny stad med inte väldigt många vänner...längtar jag för tillfället tillbaka till vår gamla stad. Ibland är nytt inte lika roligt.

Inne

Den där vardagen jag längtade så efter är här. Även om det är helg. Det där vägskälet jag nämnde är jag osäker på om det existerar.  Jag tänker för mycket. Ibland är det så enkelt. Ibland glömmer jag att se skogen för alla träden eftersom jag har fullt upp med förväntningar, besvikelser och analyser. 

Jag avundas er som kan säga att ni bara är. Just nu tror jag att jag har för stora förväntningar på mig själv. Och lite fantasier som är helt orealistiska. Jag behöver lära mig att vara mer med i stunden och när jag gör det, sluta att kritisera stunden och mig själv. Lättare sagt än gjort. 

För att vara mer realistisk kan jag ta upp en mer aktuell och saklig fråga. Hur kan det komma sig, i ett hushåll på två, utan husdjur, att det alltid behöver dammsugas? Kan ni besvara den blir jag glad, gärna om ni har en lösning så det inte behöver dammsugas så ofta också.

What's your number?

Efter en uppdatering till något som heter Jelly Bean verkar min mobil ha lite fuffens för sig. Efter att ha strulat en massa med mina kontakter och synkning och sånt där bestämde jag mig för att bita i det sura. Nästan exakt ett år efter att jag matat in ett hundratal kontakter i molnet för att jag var rädd att jag skulle glömma gamla jobbkontakter har jag nu gått igenom, rensat, sammanfogat (jo det heter så) och ordnat mina kontakter. Antalet gick snabbt från 859 till 298 stycken. Antagligen skulle jag kunna minska ner detta antal med sisådär hälften. Men vi ska ju inte ta i alldeles för mycket i onödan. Exempelvis gjorde det lite för ont i hjärtat att ta bort farmors nummer. Även om det är flera år sedan hon gick bort och numret troligen tillhör någon annan nu. 

Vissa saker tar lite längre tid än andra. 

Någon slags vardag

Efter 10 dagar med influensa, magsjuka och lite allmän misär av en rad olika anledningar är jag tillbaka i vardagen igen. Jag är inte så säker på att jag är överens med den. Det tar nog ett tag. 

Jag tror förutom att vardagen är lite knepig att få grepp om att jag hela tiden söker efter något mer. Analyserar, övertänker, övertolkar och funderar. Det är väldigt onödigt men ändå verkar det vara en tydlig del av mig. Vad är det jag inte har som jag vill ha? Och varför tar jag inte bättre tillvara på de saker jag uppskattar?

Känns som om att jag står vid världens vägskäl. Men ändå inte. 

Forget what I said

Hög feber, hosta så lungorna nästan hoppar ut och allmän misär. Just idag önskar jag att jag hade en knapp så jag kan stänga av alla tankar och bara sova. *tyckeraningensyndommigsjälv*

Offerkoftan

Det vore ju konstigt om mitt allmänna blogg-gnäll inte genererar tankar på att jag tar på mig offerkoftan. Tro mig, det är inte ett dugg synd om mig. Jag lever mer nu än tidigare. Det vet jag för allt känns mer. Hjärtat, hjärnan, kroppen. Det mesta är mer påtagligt och jag inbillar mig att det är bra. 

Imorgon är en ny dag och då åker jag på konferensdag i Stockholm. 

Att vara jag på riktigt

Oj vad det går lång tid mellan gångerna. Ibland är avvägningen svår. Skriva allt eller inget. Och helt ärligt, just nu händer inte så mycket. Njurröntgen är gjord, jag väntar på svaret. Jag är fortfarande lite vinterdeppig men har kommit igång med träningen och ser ljuset i tunneln. Allt som allt är det mesta i ordning.

Jag hade avstämning med sömnterapeuten igår. Det kändes nästan som om det var lite tråkigt. Jag har ju fått ordning på sömnen och vet hur jag ska göra om det börjar kännas konstigt. Annars kunde vi konstatera att jag jobbar på med mig själv och att det får ta den tid det tar. Jag mår mycket bättre i alla fall och det är väl det enda som räknas egentligen. En dag i taget. 

Det positiva med att analysera mig med mina egna ögon är att jag öppnar mig för vad jag känner. Att inte "fejka" en massa känslor för att ärlighet inte är bekvämt. Det är som en helt ny värld. Det kan låta simpelt, men inte för mig.

Mitt horoskop sa idag att jag är besviken över att en massa saker inte blir av. Det stämmer. Men besvikelsen går över fort för allt som inte sker just nu enligt plan bokas om och så får jag se fram emot det igen. 

Ha en fin helg! Vi hörs snart (hoppas jag)!

Sen dess

har jag besökt läkare, kämpat mot tröttheten och snart ska jag röntga njurarna.

När jag kom hem från tjänsteresan idag fanns det snö att skotta, köksbänken var överbelamrad, vårdcentralen ringde och tjatade om att jag skulle lämna blodprov och det var kallt. Det blev bara för mycket. Arg blev jag. Och uppgiven. Och så stod jag ute på bron och grinade en stund. Jag vet att det är futtigt. Att det inte är något att klaga på och att min tillvaro är rätt lyxig. Men ändå.

Kan inte vintern bara försvinna nu?

När tiden rullar på

Längesedan jag skrev något. Här kommer en kort uppdatering:

* Julafton flöt på fint. Jag var lite uppe i varv ett tag (don't ask) men sedan blev det mysigt. Alla var glada och nöjda och vi som inte skulle ha några julklappar hade ett helt berg under granen.

* Vi åt middag hos mappa på annandagen. Då tog jag också en paus från att dricka alkohol. Nej, inget speciellt bakom det beslutet, det bara kändes som en bra idé. Och jo, jag har funderat på om det beslutet var så himla bra sedan dess, vilket får mig att låta som en alkoholist. Not true. 

* Jag halkade och tog emot mig illa när jag föll en dag. Det innebar ett sent kvällsbesök på akuten, värktabletter och irritation över att jag är så klantig. Naturligtvis var detta två dagar före nyårsafton. 

* Vi firade nyår i Stockholm. Jag hade mysbyxor och en munkjacka på och var väldigt osminkad. T snart fyra år tyckte det var bra att följa efter mig överallt, så det gjorde han. Även för att påpeka att han tyckte att jag var tråkig när jag låg och vilade.

* Sen åkte vi hem och så gjorde jag ingenting i några dagar. Det var otroligt skönt och jag önskar att jag kunde få ha det så jämt. 

* Gänget på jobbet ska börja träna ihop. Start på gymmet idag. Skräckblandad förtjusning från min sida.

* Sist men absolut inte minst. Jag är tacksam. För vänner och för familjen och för hela grejen. Jag känner mig tillfreds. Det är en ovanlig känsla och jag är så glad för den.