Den där vardagen jag längtade så efter är här. Även om det är helg. Det där vägskälet jag nämnde är jag osäker på om det existerar. Jag tänker för mycket. Ibland är det så enkelt. Ibland glömmer jag att se skogen för alla träden eftersom jag har fullt upp med förväntningar, besvikelser och analyser.
Jag avundas er som kan säga att ni bara är. Just nu tror jag att jag har för stora förväntningar på mig själv. Och lite fantasier som är helt orealistiska. Jag behöver lära mig att vara mer med i stunden och när jag gör det, sluta att kritisera stunden och mig själv. Lättare sagt än gjort.
För att vara mer realistisk kan jag ta upp en mer aktuell och saklig fråga. Hur kan det komma sig, i ett hushåll på två, utan husdjur, att det alltid behöver dammsugas? Kan ni besvara den blir jag glad, gärna om ni har en lösning så det inte behöver dammsugas så ofta också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar