om igår

åh vilken ridning igår. det är så det ska vara. om jag fick rida den där hästen varje dag tills jag dör skulle jag dö lycklig. sen knockade han mig i stallet så halva ansiktet är svullet och gör ont. Väl värt det!

att vi red i t-shirt med sköna varma vindar kl 20.45 passade in fullständigt i kombinationen.

Sedan sist

Ja vi "firade" ju. Jag hade en rejäl huvudvärk efter det. Och pappret jag skrev på, det var det formella gällande jobbet. Igår redde vi ut trasslet med stugan. Det känns bra. Allt känns bra. Eller okej åtminstone. Man får vara glad för det lilla. Ikväll är det ridning till exempel.

att vara gäst fast man ändå hör till

Är på kontoret idag. Första dagen sedan beskedet och likaså första dagen jag träffar mina kollegor som nu vet att jag ska försvinna. Alltså från kontoret. Hehe. De är bra, mina kollegor. Säger som det är och så.  Frågar rakt på sak hur jag mår och hur jag tänker istället för att dansa omkring. Bara en kollega (ironiskt nog den jag arbetar närmast) ignorerar situationen helt. Det är väl okej. Han får göra som han vill. Till saken hör, att jag känner mig som en gäst här nu. Försöker övertala en annan kollega (som även är en riktig vän) att lägga anbud på mitt kontor. Jag har plockat ihop mina fotografier och lite annat plock och börjat rensa. Det är månader kvar här, men det känns ändå som om det är sista dagen imorgon. Och jag är glad trots att jag är ledsen. Hur märkligt är inte det?

Ikväll ska vi fira att jag skrivit på pappren. Hälften och jag.

Höst

Idag har jag mått oerhört bra. Sov tills jag vaknade själv, följde med H hem till bygden, fick middagsmat av mamma och hade en kort och märklig dialog med pappa. Sedan satt jag ute i solen och längtade efter att äga en häst. Och så åkte vi traktor och för en liten stund slutade jag oroa mig. Det är rätt stort.

På onsdag ska jag till en jurist. Det känns både bra och dåligt på samma gång.

Det här med att flytta

Att flytta. Det känns ganska mycket mer relevant nu än för några veckor sen. (Se tidigare inlägg.) Jag hanterar inte förändringar på ett särskilt positivt sätt, så det här tar ett tag att förbereda. Ni vet, hitta sitt värde, komma överens med tanken, bli vän med allt det nya. Även om det bara är tankar.

Inser när vi pratar om det Hälften och jag att jag trivs så bra här. Jag har liksom hittat en fin balans. Vänner, hästar och allt möjligt. Men bli vän med nya tankar var det ja.Stockholm vore kanske inte fel, vi har ju familj där också.

Om jag inte sagt det förut, så är jag oerhört tacksam för er som finns där. Varje dag, varje vecka. Ni som peppar och ger stöd fastän ni har sjuka barn, trassligt på jobbet och allmänt mycket. Till alla mina vänner, nära som långt bort, tack!

Konstaterande

Livet är märkligt. Jag är nu tillgänglig på arbetsmarknaden.

Den här hösten

är och kommer nog bli den bästa någonsin. Trots alla tråkigheter så är alla inplanerade aktiviteter så otroligt roliga. Stockholmsbesök, biljetter till hemmapremiären för hockeylaget (något jag länge önskat få vara med om), konsertbiljetter med L, lite skoj besök och möten med jobbet och allmänt flyt med allting. Ja utom stuga, hus och lite annat då.

Jag är glad. Det är härligt att möta hösten när man är glad. End of message.