Rosévin

Blev bjuden på middag igår när jag kom hem. Och så lite rosévin på det. De Vergy, väldigt gott. Jag kan inget om vin men försöker lära mig. Rött får migrängenen att sätta igång så jag söker hela tiden tips på vin som har mindre tanniner och histaminer. Konstigt nog så går det alldeles utmärkt att dricka mousserande, har både läst och hört om att  de som lätt får migrän av rött vin också kan få det av bubblorna.

Ogillar hål

Intensiva jobbdagar vänner! Men kul. Tror säkert någon skulle kunna argumentera att åka båt på havet för att kolla öar och sånt inte är särskilt ansträngande, men med 10 besökare som frågade tusen frågor var det inte helt lätt. Och efter en jättegod trerätters landande jag i sängen med magont och illamående. Det höll i sig nu på morgonen, inte bra.

Men det var inte det det handlade om. Imorse sken solen för första gången på någon vecka. Ingen dimma från havet och inget regn. Jag har med mig en söt ny kjol som jag köpte på rea för länge sen. Då provade jag den inte och det var väl tur, hade jag vetat då att det fattades flera centimeter för att stänga den, då hade jag aldrig köpt den. Tog på den imorse och den sitter som ett smäck. Perfekt. Helt otroligt skön känsla.

Dagens fredagsdiss och fasa: med all försiktighet drog jag på mig supersköna strumpbyxor. Ena benet, check. Andra benet, maska. Och ju längre tiden gick medan jag gjorde mig iordning, desto värre blev det. Då är jag så där dum och tänker, äh men det går nog, även om kjolen är kort. Naturligtvis gick det inte. Hann ju bara in på kontoret och skulle rätta till så blev maskan ännu större. På med andra strumpbyxor som inte är så sköna. Ogillar starkt. Som strumpbyxeovan, hur gör ni? Jag måste tydligen skaffa mig ett lager av strumpbyxor. Reserver att ha på jobbet och så. Ovan. Så ovan.

Att sova

blir svårare och svårare. Eller kanske inte själva sovandet. Men att somna. Och eftersom min nya lya ännu inte har brandvarnare eftersom jag inte orkat gå till hyresvärden som finns 75 meter från min arbetsplats och säga till dom om att de borde fixa detta får jag inte använda öronproppar för H. Har dock lovat mig själv att ta tag i det här på fredag. 

När jag väl somnar sover jag som en klubbad och har krypit i säng redan halv tio flera kvällar i rad. Ensamhet i all ära, ibland blir det rätt långrandigt. Tänkte på det senast (ja nu) men mest igår: att när jag är hemma i lyan där jag bor med H så önskar jag mig lite nu och då tid för mig själv, i lägenheten. Nu har jag en egen lägenhet och är ensam men är ändå inte nöjd. Det måste ju bero på att hur mycket hem som den nya lyan ändå är, så är det riktiga hemmet i norr, hos H. 

Hello Hawkeye

Vi har skämtat om det länge. När Hälften går på hälsokontroller för jobbet ingår det då och då en synundersökning. Nu är det så att jag tycker det är ett skämt, typ "ser du den här bokstaven?" och så svarar han "ja" oavsett om han ser och så är det klart. Sist kom han hem och sade att han har syn som en hök. 

Igår skrev jag ju om den där delen till sängen som försvunnit. Och om H som hjälpte mig leta. På eftermiddagen igår var jag trött och less, det snöade i massor och jag hade ingen lust att vara ensam. Ett sms och sen var H på väg. Vi åt mat och så sade han att få inte upp några förväntningar, men jag tror jag hittat delen som vi tappat. Så in i bilen. Jag hade naturligtvis inställningen "den är borta för all evigheten". Så fel jag hade. Hälften hade hittat den. I diket, på sidan av motorvägen. Min alldeles egna hawkeye. Ledsen blev till överglad. 

Ledsamhet

Igår flyttade jag och H in i en liten övernattningslägenhet här. Den är min, fast den är vår tillsammans. Hela familjen hjälpte till och det blev så fint så fint och det enda som orsakade moln på himlen var att pappa glömde en del till sängen (som gått i arv i familjen i hundra år) på släpet och nu är den borta för alltid. Klantigt, men pappa är naturligtvis jätteledsen. Nu ska vi leta en bild på den där delen med sniderier och grejer och så ska vi göra en ny. Det ordnar sig. Eftersom jag tar allt sånt här väldigt personligt fick jag ett bryt igår. Tar på mig skulden eftersom jag prompt skulle ha sängen. Klart pappa gjorde en miss. Men ändå. Så i all "ångest" glömde jag att pappa dog i mina drömmar inatt. Kan dock garantera alla att jag vaknade i chocktillstånd, min mamma (i drömmen alltså) blev helt galen och jag kan lugnt säga att drömmen inte alls överensstämmer med någon som helst önskan att han ska försvinna i verkliga livet.

Och fina fina Hälften som skjutsade mig och letade och som strök mig på ryggen och som lovade att allt blir bra. Bäst helt enkelt.

Klippt igen

Jodå nu har fröken gjort det igen. Sökt utbildningar. Inte bara en utan många. Äntligen ska jag ta tag i saken och få lite ledarskapskunskap i mig. Sommarkurserna söktes tidigare i vår/vinter och det känns märkligt att söka kurser till hösten när jag inte vet vad jag kommit in på till sommaren. Men det kan ju bli bra att "bara" läsa en kurs under sommaren och sen ta kanske 2 kurser under hösten. 

Idag är också en flyttdag. Får nycklarna till min lilla etta med kokvrå nu efter lunch. Ska bli skönt att få sitt eget place. Mappa och syster dyker upp senare i eftermiddag, H är på väg nu. Ser inte fram emot att bära upp alla grejerna i trapporna men sen så. Bra bra bra!

Vill för övrigt byta bil. Jag som skulle ha min i fem år. Nu är jag inne på andra och tycker det är dags att byta. Inte alls enligt någon plan. Hittar jag den rätta blir det ett byte. Kanske lite tur ändå att sådant brukar ta tid. Bytbil.se är välbesökt just nu kan jag säga.... :)

Hur länge har ni varit tillsammans?

En kollega firade 9 år med sin man häromdagen. På förekommen anledning blev det samtalsämnet i fikarummet. Kollega M har varit tillsammans med sin man sen hon var 14 år. Nu är hon närmare 60. Men hon betonade att när hon var 14 var hennes man ihop med henne, hennes syn på saken var med "flytande". Och så skrattade hon. Jag har kul på jobbet. Trivs. Och firar 9 år med H i år.