Att sova

blir svårare och svårare. Eller kanske inte själva sovandet. Men att somna. Och eftersom min nya lya ännu inte har brandvarnare eftersom jag inte orkat gå till hyresvärden som finns 75 meter från min arbetsplats och säga till dom om att de borde fixa detta får jag inte använda öronproppar för H. Har dock lovat mig själv att ta tag i det här på fredag. 

När jag väl somnar sover jag som en klubbad och har krypit i säng redan halv tio flera kvällar i rad. Ensamhet i all ära, ibland blir det rätt långrandigt. Tänkte på det senast (ja nu) men mest igår: att när jag är hemma i lyan där jag bor med H så önskar jag mig lite nu och då tid för mig själv, i lägenheten. Nu har jag en egen lägenhet och är ensam men är ändå inte nöjd. Det måste ju bero på att hur mycket hem som den nya lyan ändå är, så är det riktiga hemmet i norr, hos H.