Inga konstigheter

Var med på KF igår. Det är en annorlunda upplevelse. Den lokala politikens högsta nivå och det är roligt att se spelet. Okej då, lite tråkigt också kanske. Men själva tonen på mötet säger ju en del om kommunen i stort. Efter halva sessionen klarade jag inte av att sitta kvar längre av ren trötthet så jag gick "hem" och lade mig på sängen och kollade in fortsättningen på lokal-TV. 

Idag har jag städat ur mitt rum och när jag åker hem ikväll är jag lite hemlös här på arbetsorten. Får min lilla etta den 16 april så tills dess måste det bli en lösning hos mappa och så. Många mil i bilen blir det. 

Det roliga med det här jobbet är att det dyker upp oväntade saker. Det negativa med jobbet är att det dyker upp oväntade saker. Igår fick jag en projektansökan i mitt knä. Idag fick jag bekräftat att jag inte måste skriva hela, men efter 13 h arbetsdag igår är huvudet lite tungt idag. Utkastet är skickat till berörda ansvariga så jag får väl göra det sista jobbet ikväll så myndigheten kan få registrera ansökan imorgon. 

Efter all yoga och promenader och crosstrainer och allt har jag kunnat säga att det var längesedan jag hade ont i ryggen. Men idag kom det tillbaka med dubbel kraft. Har otroligt ont i armarna och verkligen känner hur musklerna drar ihop sig. Skulle behöva ett yogapass med instruktör nu på stört. Får väl vänta till på fredag. Men ajaj vad ont det gör.

Ut å röra sig

Har haft en märklig dag- Är "hemma" på vardagsboendet och Hälften har varit här. Vi sov en stund efter lunchen på den lilla lilla sängen och sen jobbade jag hemifrån trots att min arbetsplats är 3 minuter bort. Ska strax ta mig en promenad och rensa tankarna lite. Mycket är det att tänka på nuförtiden. Mest på de val jag gör. De är rätt många och ni som hängt med länge nu vet ju hur bra jag hanterar saker när det går fort. Så ni kan ju tänka er den oro som finns över om jag väljer rätt. Det som är värst är att jag ibland ifrågasätter sådant som känns rätt, för att tre dagar senare liksom "nej men va? hur tänkte jag nu ska det vara såhär?". Inte riktigt klar över allt alltså. Hälften genomskådar det dock och för mig rätt smidigt igenom alla de där tankarna.

Tror att jag blivit vuxen. Fast jag redan varit det i massor med år. Plötsligt händer det och allt det där.

Förresten. Var till klubben i helgen när det var tävlingar. Satt och pratade med en bekant och hade riktigt kul och sen träffade jag mer nära vänner. Den gemenskapen är värd guld. Föreningslivet alltså. Att det kan göra en så glad.

Mer om det här Dukan

Kör ju det här racet. Har gått över en vecka och har gått ner mycket. Har inte kunnat motionera nåt just för jag hinner inte bli frisk förrän jag blir sjuk igen. Vårvinterns finaste dag har spenderats under en film med honungste. Måste ändå säga att jag vant mig ännu mer nu. Hoppas dock på att återvända till ett normalt liv snart. Finns mycket gott som inte direkt är jätteonyttigt jag vill äta. Om jag bara kan få bli frisk så jag kan få träna. Nu har jag ont i bröstet, är febervarm och har ont i halsen och huvudet. Inte bra. Hoppas vara kry på onsdag då det är dags för ashtangayoga igen. Det som kändes som ett lätt pass i onsdags har gett massiv träningsvärk dagarna efter...

Dietdags

Sjukt men sant. Följer Dukandieten just nu och so far so good. Är några dagar in på den och förutom en massiv trötthet och sjuka cravings går det bra. Idag får jag äta vissa (!) grönsaker och jag funderar om det på något sätt går att motivera chips som en grönsak som är okej. Nu får Lisa ett bryt på mig för det enda jag tjatar om är sådant jag vill äta. Jag blir tydligen sådan efter några dagar med i stort sett bara protein. Ska försöka lägga på motion på det här, men det är rätt svårt när det känns som om jag bara vill sova. Får väl försöka tänka att om jag kan göra det så når jag målet lite snabbare. Ser fram emot en dag då det går att unna sig. Den dagen vill jag troligen inte ha något, det brukar ju vara så.

Och någon Melodifestival kan jag inte kommentera för jag har inte sett en sekund av årets tävling.

Hästlivet rullar på. Red kollegans tävlingshäst i torsdags. Hon är höggravid och insåg att hon nog måste ta det lugnt med ridningen efter att ha ramlat av för två veckor sedan. Så den kommande veckan då hon är bortrest ska jag rida båda pållarna två dagar. Skoj, 

På onsdag börjar jag en kurs i ashtanga yoga.Ska bli kul och jag vet ju att det är jobbigt. Extra trevligt att detta erbjuds i jobbstaden. Har haft svårt att hitta en sådan kurs här där vi bor.

Nu ska jag fortsätta söndagsslappa ett tag!

Lösningen på mina små i-landsproblem

Har haft svårt att sova och ont i nacken. Började hemma men blev ännu värre här i jobbstaden. Men så tänkte jag till sänkte värmen på elementet och tryckte upp kuddarna i ett hörn. Är väl inte helt utvilad, men när jag vaknade imorse kändes det inte som om jag missat sömnen helt och hållet. En liten vinst åtminstone.

 

Dessutom. Jag flyttar ur mitt rum i slutet av månaden. Sedan blir det två veckor med massiv pendling (med lite tur får mappa båda döttrarna hemma samtidigt) innan jag kan flytta in i min nya lägenhet. Har hittat en minietta med fräscht badrum och kokvrå för väldigt lite pengar. Känns bra faktiskt. Ska bli skönt att ha sitt eget och inte bo i den typ av korridorstillvaro jag bor i nu. Känns inte helt hundra helt enkelt. Man tassar omkring på tå och är rädd att störa. Och jag har tyvärr ingen lust att stifta längre bekantskap med de jag bor med. Sorry men jag passar och det kanske är otrevligt, men jag är verkligen inte bekväm och det känns så påtvingat. Speciellt med den ena korridorsgrannen som jag nu förstått bor där alltid. Alltid. Hallå. Du är ungefär 60(+) och bor i en korridor, delar kök och har inte ens eget badrum. När det finns rum som har badrum. I don't get it. Tycker inte det är kul att han alltid är där. Alltid dyker upp. Inte på ett otäckt sätt. Det känns bara inte normalt.

 

Ikväll ska jag göra något roligt. Hoppas klara mig oskadd och återkommer med resultatet en annan dag.

Hur svårt kan det vara?

Börjar min tredje vecka på jobbet idag. Fortfarande har jag inte verktyg att kommunicera med omvärlden, förutom datorn. Detta eftersom det tydligen är svårt att få fram sim-kort. Tydligen finns det inte ett enda i hela kommunen och telefonleverantören har slut och telefonleverantörens leverantör har också slut. Det hindrar inte folk att ringa till växeln och söka mig som inte har en aning om vem jag är men som numer vet att jag är "hon den där som inte har något nummer", Inte vet någon när jag kan tänkas få ett sim-kort heller. Stabilt. Verkligen. Första veckan var det skönt, men nu börjar det kännas riktigt frustrerande. Speciellt när jag bemöts av axelryckningar. Börjar dagen med ett morr alltså. Vilken vecka det här blir!

Det går undan

Att det är söndag igen. Redan. Helt otroligt. Har varit krasslig i några dagar. Hälften har fyllt år. Vi har hunnit med mys och jour och irritation och nu är det lite (läs stor) separationsångest. En vanesak som kommer bli tuff att få rutin på. Sen när behöver jag så mycket bekräftelse egentligen? Tokigt.

Fly dit allt finns

Så ligger jag här. Under favoritfilten. Om det ändå bara varit bakfullhet igår. Men nejdå. Jag mådde dåligt på riktigt och flydde hem till lugnet omedelbart. Känns som om det var rätt beslut. Nu är jag väldigt uttråkad och tycker att det här verkligen är onödigt. Over and out.