Hur svårt kan det vara?

Börjar min tredje vecka på jobbet idag. Fortfarande har jag inte verktyg att kommunicera med omvärlden, förutom datorn. Detta eftersom det tydligen är svårt att få fram sim-kort. Tydligen finns det inte ett enda i hela kommunen och telefonleverantören har slut och telefonleverantörens leverantör har också slut. Det hindrar inte folk att ringa till växeln och söka mig som inte har en aning om vem jag är men som numer vet att jag är "hon den där som inte har något nummer", Inte vet någon när jag kan tänkas få ett sim-kort heller. Stabilt. Verkligen. Första veckan var det skönt, men nu börjar det kännas riktigt frustrerande. Speciellt när jag bemöts av axelryckningar. Börjar dagen med ett morr alltså. Vilken vecka det här blir!