Att det är söndag igen. Redan. Helt otroligt. Har varit krasslig i några dagar. Hälften har fyllt år. Vi har hunnit med mys och jour och irritation och nu är det lite (läs stor) separationsångest. En vanesak som kommer bli tuff att få rutin på. Sen när behöver jag så mycket bekräftelse egentligen? Tokigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar