Igår, idag, imorgon

Vaknade imorse och kollade på bilden på mig och min förra häst som hänger på väggen. Vill gärna göra om bilden, få den förstorad och i bättre kvalitet. Så jag började morgonen med att leta upp originalen. Hittade massor med bilder på mig och fina M (mer fotogenique får man leta efter) och en massa annat. Tänk vad tiden går. 

Så gårdagens deadline är framflyttad. Främst för att en projektkatastrof modell större inträffade igår. Jag och närmaste kollegan har rensat våra almanackor för detta haveri i några dagar framåt. 

Och imorgon. Orkar inte ens längta längre. Är alldeles för trött. Ikväll väntar väldigt långt möte på ridklubben om ditt och datt och sen är det nog fredag på en gång. Mitt i all trötthet märker jag att jag ler när jag skriver om huset, så tröttheten har kanske inte ersatt längtan fullständigt....

Hittat nyckeln

Ungefär 2-3 nätter kvar i övernattningslägenheten. Lagom då att ha knäckt koden till sömnproblemen där. Övervägde en tur med bilen igår sent, då jag absolut inte kunde sova. Men tjurig som jag är ville jag inte ge upp. På med musik och vem tror ni somnade nästan på en gång? Vaknade tidigt (typ 04.00) och gjorde samma sak igen, på med musik och så somnade jag om och sov till 06.00. En liten seger ändå.

Fick en deadline på jobbet igår som inte är omöjlig, men som känns tuff. Samtidigt känns det skönt, det är under press jag jobbar som bäst. Får jag tid på mig händer det ingenting förrän i sista minuten ändå. 

Två dagar kvar till en annan nyckel.... husnyckeln. Yeah!

Att ha det bra

Ligger på en kökssoffa i Hälsingland. Potatisen är i ugnen, sambon och svärfar grillar. Vi har plöjt potatisland gånger två och jag har fått lite färg på kinderna. Nu är det mindre än en vecka tills vi får vårt hus. Är glad glad glad....

Relax don't do it

Det är fint väder och väldigt varmt. Jag har varit på möte i en större stad och kört dit och tillbaka. Nu ligger jag på sängen och är så ofantligt megatrött. Borde gå på promenad. Borde åka och handla. Det senare är absolut jätteviktigt men åker jag nu kommer jag få med mig en del sådant jag inte ska äta, sötsuget är massivt.

Funderar på att åka till Hälften som är hos sin pappa men han kapar ved och det är ungefär 6 mil dit enkel resa. Tror inte jag klarar fler mil i bilen just nu. Kollegan A bjöd med mig på logdans ikväll och jag är glad att jag hade vett nog att tacka nej för det skulle nog mest kännas plågsamt just nu.

Det var det om det. 

Om man ska måla på sån där väv, visst måste det räcka med grund och så den färg som jag ska ha? 

Våga välja och kunna ta tillbaka

Välja färg och välja stad. Ingen sak, väl?

I nya huset ska det målas om. Och så ska det packas upp. Och allt ska bli så bra. Får lite ont i magen när jag tänker på att byta stad. Där känner jag ingen och här känner jag många. Hälften vet vad jag pratar om. Han har varit med om det förr. Men var jag inte lite mer positiv då? När vi flyttade hit. Kan man skylla på ungdom då eller? Att jag nu är mer realistisk och vet hur svårt det är att skapa ett nytt liv på ett nytt ställe. Lika med bra mycket äldre. Och inte var det lätt när vi flyttade hit. Lätt har det bara varit de senaste tre åren. Stallet, Anna, Linda, Kristina, alla som bara är runt mig och som faktiskt kräver väldigt lite tillbaka. Ni är så bra. Så ja. Jag har en klump i magen. Men man kan alltid komma tillbaka, eller hur?! 15 mil kan verka som en hel ocean ibland...

Så där ibland

Kan det kännas konstigt och övermäktigt. Igår var vi och besökte huset. Vårt hus. Helt sjukt. Vi har snart ett relativt stort hus och allt känns nytt och konstigt. Jag får de mest otroliga bevisen på hur jag inte hanterar förändringar bra.  Huset är åtminstone fantastiskt fint och snart handlar det bara om att göra sig hemmastadd i en ny stad. Försöka hitta nya vänner och landa i mig själv igen. 

Vän M hade dop igår, jag hoppas ni fick en fin dag?! Tänkte på er när jag åkte hemöver i regnet. Snart kan ni komma och hälsa på hos oss. 

Ja jo det var nog det. Min katt är sjuk och snart ska han få somna, ännu en förändring men det känns bara bra. Ingen ska behöva lida i onödan. 

Nu ska jag fortsätta arbetet med att försöka smälta det här med huset. Och flytten. Och hitta nya vänner. Och allt det andra som känns helt helt övermäktigt.

Hört idag

H har jour. Han har kommit ihop sig med någon (oklart om det är en chaufför eller åkare) som ska ha sin bil lagad. Och ska han laga den krävs en betalningsgaranti. Tydligen vill (antagligen) åkaren betala kontant och nu försöker H förklara att det inte går till så. Han försöker också förklara att han inte har ett kontonummer utan att det måste gå genom de båda företagen. 

Jag har länge ansett att H inte har något tålamod. Men det kanske bara gäller mig. ;)

Om min smartphone

Köpte den för 2 år sedan så den är ju lastgammal nu. Men den fungerar. Ibland, läs nu, ifrågasätter jag hur smart den är. Det är nämligen nästan alltid lite batteri i den. Har blivit sådär patetisk att jag ofta har en laddare med. Notera nu att jag själv inser att det är ett tecken på ett osunt förhållande till smartphonen. Frågor: blir det bättre om jag köper ett nytt batteri? (har inte iphone så det är genomförbart.) Eller får jag leva med detta tills jag gör mig råd med en ny mobil,vilket också är sjukt för förutom batteriet fungerar den fint. Ett nytt skal och nytt displayskydd har den också fått så den känns som ny.

On the road

Körde med lillasyster till Dalarna igår. Jättekul men 72 mil i bilen sätter sina spår. Var rena vraket igår när jag väl kom hem. Och inte blev det bättre av att hon i princip gav mig en hjärtinfarkt heller. Lämnade henne på jobbintervjun och åkte till Rättvik. Ut på den där bryggan för sightseeing och så satt jag där och njöt av stillheten i ungefär två minuter innan jag får sms av ungen jag lämnade för en knapp halvtimme sen. 12 minuter efter att intervjun skulle börja. "Kom och hämta mig."

Då fick storasyster hjärtat i halsgropen. Hur snabbt kan man köra på de där kringelikrokvägarna och vad har hänt? Väl framme hittar jag henne inte. Men så dyker hon upp vid min sida och ler och ba': "jag ska tillbaka och provjobba!". Och jag andas ut, inser att jag är fånig, har slagit något slags hastighetsrekord och kör sedan ca 40 mil hem igen. Dalhalla var stängt, by the way.