Vad gör man inte för sin mormor?

Mormor ska fira jul hos oss. Eller ja, det ska hela min familj göra, en liten skara på fyra personer. Mormor ska sova i ena gästrummet. Där fanns det inget nattduksbord. Mormor är 89. Vi kände pressen (läs jag). Vart ska hon lägga glasögonen? Hur blir det om hon vill läsa en bok? Av ren rädsla för att mormor ska bli missnöjd åkte vi på Ikea. Vi. Hälften också. Förstår ni?! Mannen som avskyr Ikea mer än allt annat på jorden gick på Ikea med mig. Mormor borde kanske få ett pris av något slag.

Misslyckad fudge

Skulle göra lite julgodis när vi inte kom iväg för att fira mormor som fyller år. 

Som det verkar har jag misslyckats enormt med fudgen och jag fattar ingenting. Dessutom hittar jag inte farmors gamla bakkniv som jag ärvt. Vet inte om den försvunnit i flytten. Hälften menar att den nog ligger i en kartong i garaget. Vad han inte förstått är att kökskartongerna är de enda jag verkligen ansträngde mig med i slutfasen av flytten så jag har redan gått igenom dom. Synd. Farmors bakkniv var jättebra.

Dagen före semestern

Stressar på med det sista och förbannar mig själv för att jag skjuter på saker. Varför varför? Nu är det mesta gjort, jag ska städa på kontoret och sen tror jag att jag ska checka ut härifrån. Möjligen ska jag tillbaka och fika imorgon men det kan väl inte räknas att kika in mellan frissan och massagen och få njuta lite av att vara ledig. Mina kollegor tar väl inte illa upp, hehe. 

Julskinkan köpte vi i tisdags. Minijulbord blev det dagen till ära. 

Vill ni förresten plåga era bröstmuskler och armar lite kan jag ännu en gång rekommendera ashtanga yoga. Efter en muskelbristning (i låret) så provade jag på lite igen i tisdags på lunchen och träningsvärken håller i sig. Blir ju rädd för mig själv eftersom jag bevisligen varken har muskler eller rör på mig tillräckligt. 

En annan sak som slog mig förut är att om jag nu har semester nästa vecka så har ju knappt någon annan det. Ensam blir väl devisen. Tror jag ska ta mig en tur till Ikea och så kanske Birsta. Jag saknar Sundsvall och kompisarna där och julklappar ska visst inköpas också. Förutom det funderar jag på att åka omkring lite i Hälsingland. Fika lite här och där och ta dagen som den kommer. Bra att träna sig lite i den konsten för jag har långt ifrån mästrat det fenomenet. Jag får väl se hur lång tid det tar att måla vardagsrummet. Hälften hävdar att det kommer ta evigheter eftersom all färg troligen kommer vara på mig och inte på väggen. Jag förstår inte alls vad han menar med det. ;)

Tiden den går

Hann ju bara fira det där avslutet så sov jag dåligt igen, av olika anledningar. Nu är jag back on track och hoppas att det kan få vara så ett tag. 

Idag borde vi fira att Hälften börjat jobba på nya stället men jag tror inte orken räcker till. Det ska ju lagas mat och fixas och donas och sen ska man väl hinna slappa på soffan också. 

Ja, det är gnäll. 

Jag är mycket trött på vardagsbestyren just nu och det var ett tacksamt avbrott med julbord både torsdag och lördag veckan som var. Det är väl det där med att det aldrig tar slut. Är det inte diskmaskinen som ska plockas ur så är tvättkorgen full och så är kylskåpet tomt och så går det runt igen. Är det brist på energi som gör att det känns så monotont och tråkigt? Vi har pratat om att köpa en julskinka bara för att se till att det finns något att äta som inte tar slut på en gång. Vi börjar med andra ord bli rätt desperata.

Fyra dagar till semester som inleds med besök hos frisören och en helkroppsmassage på spa. Jag längtar. Kramar till er. Det kan bara bli bättre. :D

Terapifri

Hej dagboken, eller just ja, jag menar bloggen. Igår avslutades min sömnterapi med diplom från coachen. Känns bra. Väl värt pengarna, även om coachen inte gjort jättemycket, mest funnits till hands, frågat hur det gått, vad som går att förändra, vad som gått bra och så vidare. Firade avslutet med chokladpudding och med att somna gott ensam i sängen med stormvindar utanför. (Ja inte samtidigt alltså, chokladpuddingen och sängen.)

För övrigt verkar vi vara de enda på gatan som inte julpyntat. Hälften tycker att varför känna stress det är ju första advent som gäller och jag orkar helt enkelt inte ta tag i det. Måste man julpynta och så?

Den som lever får se hur det går. 

Är trött på spam-mejl, svensk sjukvård och på detta mörker.

Verkar inte få något annat än spam till jobbmejlen nuförtiden. Och då ska tydligen ändå filtret vara bra och en massa mejl bli stoppade. Och så svensk sjukvård då. Har du problem med något och vill bli undersökt och prata och reda ut så "kanske du kan få en tid före jul". Vad är det för sätt? Så det är bättre om jag måste åka in akut då alltså? 

Gällande mörkret tror jag att jag är på väg att gå in i dvala. Lade mig vid 21 igår och trots att jag inte trodde jag skulle somna sov jag ända till 06. Det är rätt länge och jag vill inte kliva upp. 

Känner mig lite aggressiv faktiskt. Aggressiv och trött samtidigt. Hur ska detta sluta. 

Grisigt

7 dagar kvar tills Hälften slutar kliva upp den här tiden (04:30). 12 arbetsdagar innan pendlingen upphör helt. Räknar ner...

Åkej

Nu ska jag inte överdriva. Gårdagens konferens var helt okej, mycket tack vare bästa tjejen R som gjorde den fantastiskt rolig. Sen shoppades det lite, ja inte jag alltså för på mitt konto ekar det tomt, det hela toppades med att L & J bjöd på middag. Underbart!

Har aningens dåligt samvete eftersom jag hoppade av en konferens på hemmaplan till förmån för Stockholm men fick veta när det var för sent att den ersättare jag fixat också ställt in. Känns så tråkigt. Jag kan ju tycka att det vore schysst att meddela att man inte åker längre i förväg än när jag skickat sms och önskat lycka till under dagen på förmiddagen samma dag som konferensen äger rum.

Nu ska jag vara hundvakt och göra en presentation inför jobbets strategidagar, vänta på Hälften och sen blir det Stockholmslugn med familjen på det.

...

Min fantastiska vecka i Stockholm fortsätter (ironi). Längtar efter Hälften.

Trött och less

Har ont i magen, är i Stockholm och känner mig off. Det var allt.

Kan vi göra slut nu, SJ?

Har åkt tåg nu. Det fungerar inte så bra. Inte för att jag var sen, eller tågen inställda, utan för att jag bara mår så dåligt av tåg. Jag blir trött, seg och irriterad. De stackars två timmarna de tar till Centralen i Stockholm är okej. Sedan blir resan en mardröm. Och ja, jag är som vanligt fullständigt medveten om att det är ett i-landsproblem och att alla ni andra tycker det är alldeles utmärkt med tåg. Det här är ju ändå min blogg, så jag uttrycker härmed att jag inte vill åka tåg mer. Eller jo, bara till Stockholm. Hur jag sedan ska ta mig till andra ställen i Sverige är oklart. Jag tycker det är aningen onödigt att flyga också (om jag inte ska till andra änden av landet) så hur gör man då? Bil är  ju inte heller optimalt. Tål att funderas på. 

Ta sig an veckan

Måndag igen. Har haft en finfin helg. Hälftens kompis dök upp i fredags (som planerat) och de hade troligen jätteskoj. På lördagen var det festmiddag och fina J passade utmärkt som pirat. Själv var jag någon form av "prinsessa" från arabvärlden i väldigt rosa outfit. Inga bildbevis på detta just, eftersom jag troligen får graviditetsfrågor då men för att vara tydlig, nej, jag är inte gravid, bara tjock. Finaste lillasyster kom också utklädd och stannande tills igår och det var skönt att få rå om en stund faktiskt. 

Imorgon ska jag på tjänsteresa och fastän jag sett fram emot den tar det emot nu. Vill inte. Men ställer jag in innebär det bara att jag måste åka någon annanstans så det är bara att bita i det sura och åka. Många timmar på tåget blir det och jag är ju inte någon överdriven fantast när det gäller tåg. 

Gällande hemmet behövs det både möbler och konst. Snart får vi väl börja bygga våra egna möbler av sådant vi hittar i stallen hos våra föräldrar och börja måla våra egna konstverk... det finns ingen budget för sådant jag vill ha... 

 

Vissa dagar känns livet kort

Idag känner jag mig mer sårbar än andra dagar. Påtagligt liksom. Det är viktigt att värdesätta här och nu. Jag är exakt här just nu för att jag har valt så i livet. Det spelar ingen roll om jag kommer resa jorden runt eller bila genom USA, nästa grej på agendan idag är att ringa mormor. 

Sen idag blir det festfix och i eftermiddag kommer Hälftens kompis. Med lite tur har vi sittplatser åt alla som kommer imorgon. 

Ingen vanlig dag

Och inte fyller någon år heller. Nej jag har varit på kontoret i mer än en timme. Känns ju väldigt märkligt och effektivt eftersom jag får väldigt mycket gjort. Med lite tur kan jag pysa hemåt efter mitt möte som slutar vid lunch och jag menar det är ju en bonus för alla. Kanske jag till och med hinner med en promenad i dagsljus. Annars har det varit lite hafsigt om jag får säga det själv. Alla rutiner har liksom varit som bortblåsta och jag känner mig helt slut. Kroppen är lite för trött för att fungera som den ska men alternativt är det hjärnan som halkat efter. Det tråkiga i den här kråksången är att jag faktiskt inte är överarbetad just nu. Det har varit lite mycket bara ändå. Nu ska jag blicka framåt. Om jag kan få ordning på grejerna den här veckan (lite därför jag är på kontoret nu) så kan jag kanske slappna av inför nästa veckas roligheter. Tjejmiddag på tisdag, halvdag på fredag och så fest på lördagen. Och eftersom det brukar bli stressigt även om det bara är roliga saker som ska genomföras (det måste ju handlas och så) så känns det skönt att förhoppningsvis inte bära en massa jobb på axlarna då. 

Under veckan som varit har jag varit på kräftskiva hos mappa, hästvaktat, åkt på planeringsdagar med jobbet (igen) och haft rätt fullt upp med vardagen. Ser fram emot julledigheten. Med den semester jag planerar att ta ut kommer jag vara ledig i sammanlagt 20 dagar i sträck. Det kommer sitta fint det hoppas jag. Jag är ju urusel på att vara ledig så jag är inte helt säker när jag uttalar mig om detta faktum. Ser ett skräckscenario framför ögonen där jag går omkring i pyjamas i flera dagar...

Ny musik

P!nks nya skiva "The truth about love" kommer att få hålla mig sällskap idag i bilen. Det jag hört hittills är bra. Hoppas kunna boka in konserten till våren.

Hej bloggen!

Det var några dagar sedan jag skrev. Det har varit fullt ös medvetslös och så massor med trötthet däremellan. Jag förstår det fortfarande inte. Hur som helst, hade en lång dag igår då mamma, mormor och jag åkte till syrran i Dalarna. Eftersom det var/är marknad i Rättvik åkte vi dit också. Snacka om att bli trött. Vi gick inte igenom hela för det kändes som väldigt mycket samma lika men det var kul att kolla på folk och ännu skönare att landa i soffan hos syrran efteråt. 

Vet inte vad som hänt mer. Idag har vi tagit tag i husbestyr. Jag har plockat upp grejer ur fem flyttkartonger, men det återstår minst lika många. Vi har konstaterat att vi köpt ett fint hus med väldigt dåligt med förvaringsmöjligheter för vardagssaker och så har Hälften rensat i garaget.

Jag försöker göra en tjälknöl men det har tagit precis hela dagen för den att nå rätt temperatur i ugnen så det verkar bli pizza till middag. Inte bra men jag orkar inte med något annat. Gäspar så tårarna rinner.

Var på en supertrevlig tjejkväll med nya bekantskaper i torsdags och så hann jag träffa L och bebisen också. Och fixa bilen på verkstaden. De två första grejerna var helt suveräna. Den tredje var bara nödvändig. 

Så ja, det är väl det. Livet flyter på. Med risk för att jinxa (föra otur över situationen) säger jag ändå att livet är fantastiskt förutom tröttheten då. Och snart kanske jag har ännu mer ordning i huset så det blir ännu roligare när vi får besök, åtminstone för oss så vi slipper ha dåligt samvete för flyttkartongerna.

Ordning och reda

Det är märkligt det där med att när jag är ensam hemma plockar jag och fixar och slänger in tvätt och viker tvätt och rensar i reklamposten och skriver inköpslistor och så vidare. Varför? Jag skulle ju någon gång kunna unna mig att bara sätta mig ner och göra ingenting. Alltså jag vill ju inte påstå att jag gnäller, det är skönt att fixa i sin egen takt och om Hälften inte är hemma blir jag inte heller irriterad för att han gör ingenting medan jag går omkring i huset och fixar, men ändå. Men hur kan det komma sig. Att det är väldigt typiskt kvinnligt  vet jag redan. Måste ju bero på mitt behov av att ha ordning och reda. Vilket i sig är ett enda stort skämt för det är i princip ingenting som det någonsin är någon ordning och reda på när jag varit i farten. Det är ju fint när jag håller på, men om några dagar när jag behöver den där grejen så är den borta. Den senaste grejen som är försvunnen är febertermometern. Tvingade Hälften att kolla febern innan jag åkte utomlands för några veckor sedan och sedan dess är den borta. Jag har troligen slängt den. Ordning och reda. Ja eller hur.

Uppdatering: Sen kom Hälften hem och då hade jag lagat middag och skapat en enda röra i köket. Efter middagen vek jag tvätt och han diskade alltihopa. Kärlek.

Höstskogsterapi

Att gå i höstskogen i regnet är lite som terapi. Kontentan är ungefär densamma också. Det kostar liksom. När man (jag) ger upp står jag i hallen halvnaken eftersom kläderna är blöta och det ligger två svampar i korgen känns det sådär.

Det dåliga resultatet skyller jag på:

1) Svamparna växer inte på "mina" ställen i år.
2) Jag är sent ute.
3) Den där stormen i vintras som gjort att skogsmaskinerna kört sönder. Allt.
4) Min ologiska rädsla för björnar som gör att jag inte vågar dra iväg så långt själv.

Men annars så. Blöta hälsningar från himmelriket.

Inte alls redo

+4,5 grader sa termometern innan jag klev ut genom dörren. +3,5 grader sa bilen. Och is på rutorna. Ju närmare stan jag kom desto kallare blev det vilket inte alls är konstigt med tanke på att havet såg ut att vara som en varm källa med den "ånga" som steg. Men jag är inte redo. Bilen var definitivt inte redo. Försökte leta mina flanellpyjamasar i morse, men de har försvunnit i flytten, de fanns då inte i garderoben. Motorvärmarsladden kanske ligger i bilen, vem vet. Men det verkar ju vara dags att komma ikapp nu. Helt plötsligt blev det inte lika lockande att packa väskan och fara ut till stugan i helgen. Underställ, stövlar, utedass och nästan minusgrader. Huvva. 

Mycket om väldigt lite

Det som inte dödar det härdar, sägs det väl? Jag var väldigt seg när vi for iväg på verksamhetsplanering. Trots en liten dipp under dagen orkade jag med att sitta och prata och ett bad i utepoolen. Och trots massiv ångest över att behöva ta en taxi till flygplatsen när mina kollegor tog en buss hemåt överlevde jag det också. Någonstans under resan med Arlanda Express insåg jag att det inte var någon mening att gnälla längre, resan skulle ju bli av oavsett. 

Så efter att ha hittat "gänget" på Viking Lines terminal gav vi oss iväg (färjan lämnade Stockholm). Och efter en räkmacka och vatten somnade jag som en stock klockan 22. Rätt imponerad över det ändå, eftersom jag 1) har sömnproblem och 2) delade en liten hytt med tre främlingar. Utbildningsdagen var ändå oväntat bra. Det är inte alla gånger jag kan säga att det faktiskt är givande men det var det. Maten var god också. De hade varit väldigt förutseende så vi fick frukost, lunch och supergott eftermiddagsfika. En fika i solen innan vi gick de rätt långa kilometrarna till Silja-terminalen satt inte heller fel. Vi hade tur och fick plats på första buffésittningen och kunde konstatera att det kändes som om vi känt varandra i princip hela livet och efter lite shopping var det sovdags igen. Och vips så var vi i Stockholm och alla for hemåt och kvar satt jag på Centralen eftersom den snälle mannen på resebyrån utan att fråga mig bestämt att "det är väl onödigt att stressa på morgonen så jag bokar in tjejen på ett senare tåg". Jag jublade inte kan vi ju konstatera. Så kom jag hem och Hälften mötte upp på perrongen och det var så skönt att vara hemma att det nästan inte är klokt. Sen sov jag ungefär resten av söndagen och nu är det måndag. 

Tillbaka till någon slags verklighet och det är ju bra förutom att två veckors arbete låg i en hög i morse. Det börjar ordna till sig nu som tur är. 

Just det. Ett plus på den här resan. Jag åkte alltså två färjeturer med två olika bolag och köpte in en endaste godisbit till mig själv. 

Det nya svarta när det gäller förkylningar

Happ, så nu är vi sjuka igen. Det tog ungefär 10 dagar innan det bröt ut och det tack vare vistelse i 30 graders värme för mig och bastu för Hälften. Jag kan tycka att det är lite skönt att det brutit ut, då är ju förkylningen på väg att försvinna. Det tråkiga är de där 10 dagarna med att må halvkasst och inte kunna träna innan jag blir liggande i soffan. Inte nog med att allt är segt, kroppen tappar fokus också. Nu är jag gnällig igen, men det känns ju på jeansen kan jag säga. Ikväll ska jag laga till lite fajitas och så packa resväskan. Ännu en helg på resande fot väntar. Sundsvall och Åbo. Inte den ultimata kombinationen just nu, speciellt med Finlandsfärja både fredag och lördag, men det finns ju böcker och öronproppar. 

Reserapport

Men åh vilken resa. Jag och ett gäng politiker åkte till Ungern över helgen. Temperature låg på ca 30 grader med strålande solsken, lite sightseeing, jobbmöten och så boende på spa (vilket innebär att bada i varmt vatten för mig). Jag har suttit på balkongen och njutit till sena kvällen, ätit fantastisk mat och nu tror jag att jag kan klara mig lite längre in i vintern innan jag går under av kyla och mörker.

 Jag har varit med och lagt en grundsten till en kyrka, druckit Palinka, klappat ulliga grisar och tycker resan var härlig, trots huvudvärk och feber idag. Värmen är boven, den där förkylningen som lurat försvann visst inte av solen...

Oj

Sitter och fixar med bloggen och det går inte så bra.

Saknad och tur (Sundsvall tur och retur)

Jag saknar många saker men är lyckligt lottad. För någon månad sedan var jag upprörd och skrev ett rätt, så här i efterhand, överdrivet inlägg om vänner som inte hör av sig och brist på kontakt och hej och hå. Efter lite ältande över det har jag kommit fram till att ja, jag är en sån som hör av mig men nej, jag kommer inte sluta med det. Jag är den jag är. Jag är en sådan som söker kontakt och jag blir så himla glad när jag får just det, att det andra går över. Sen är det en balansgång så att det inte blir självuppoffrande.

Hur som helst. Jag saknar min vänner från Sundsvall. Marie, Anna, Maria, Linda, Kristina och ja, allihopa som är så fina. Och jag är så troligt tacksam för de nya vännerna här. Jag har världens tur ska ni veta!

Ska verkligen försöka se till att hinna ses när jag åker "hem". Idag skulle jag iväg, men eftersom mitt jobbmöte blev inställt i sista minuten så blev det inte så. Istället hann jag med att ta tåget en ersättningsbuss hem till huset, för självklart var jag på väg när jag fick reda på att personen jag skulle möta fått förhinder.

Myrornas krig

Nu går jag in i en 12-dagars arbetsperiod. Det känns sådär när jag varit krasslig och sover otroligt dåligt. Det är som myrornas krig i mitt huvud och det händer jättemycket på alla möjliga plan. Vill ju inte planera in en massa nytt när jag inte har tid att följa upp, samtidigt är det massor som händer just nu kring det jag startade upp före sommaren. Ibland känns det helt enkelt inte som om jag räcker till någonstans utan är och "hattar" på ytan på allt möjligt istället för att hinna med att ta tag i saker och ting ordentligt. Det är oerhört frustrerande och gör mig rätt matt.

Hemma har vi fått hem möbeln som Hälften gav mig i födelsedagspresent. Skänken uppfyller dock inte någon funktion ännu (förutom att den är fin och passar otroligt bra i köket) eftersom det uppdagades att det var skruvar som inte passade och som dessutom var krokiga när den skulle sättas ihop. Jag tittar på den och ler så länge medan sakerna som ska vara i den står kvar på golvet och i kartonger.

Tror också att jag har hästabstinens igen, det var ju ett tag sedan jag var i stallmiljö, men just nu orkar jag inte ta tag i det. Det blir liksom ytterligare en grej på allt annat som ska vara. Kunde kanske vara värt att prioritera men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är inte lätt i nya miljöer. 

Tjoho vilket roligt inlägg det här blev. Men jag gläds åt resan som startar på torsdag. Lite sol och värme kommer göra gott. Även om jag ska jobba när jag är borta.

Om det där sociala nätverket

Om någon undrar så dissar jag inte era födelsedagar, bilder på barnen eller allt annat spännande som händer i era liv. Jag tar helt enkelt en paus. Och på några korta dagar, från att ha kollat facebook på någon gång ibland under dagen, tagit bort notifieringar (?) i mobilen har jag nu kommit dit att tagit bort appen i mobilen fullständigt. Och jag saknar det inte. Om jag har tråkigt kan jag alltid ringa någon (har inte kommit mig för ännu) eller spela Ruzzle eller kladda på ett papper eller vad som helst som inte innebär att glo på vad alla andra gör. Jag kollar när jag slår igång datorn på morgonen och beroende på hur mycket tid jag har men det där att ta bort appen helt från mobilen känns hittills som en befrielse. Jag är ju sån, jag skulle troligen kunna bli beroende av vad som helst och det sociala nätverket har blivit en ful ovana. Jag kommer tillbaka när jag hittar en balans och tills dess så vill jag bara säga att jag bryr mig fortfarande, vill inte missa era födelsedagar eller annat men om jag gör det så vet ni varför.

Packa resväskan eller bada badkar

Hur gör man? När man ska välja? De senaste dagarna har jag mått dåligt. Varit febrig på eftermiddagen och hängig i allmänhet. Det börjar bli kallt och det har regnat en del. Så jag drömmer mig bort. Vi hade tänkt resa i december. Men så insåg vi att om vi gör det blir det kanske inget badkar. Ett lätt val för många kanske, men inte för mig. Jag behöver lite sol och värme för att må bra och under mina två veckors semester flyttade vi och så regnade det konstant. Å andra sidan åker jag på jobbresa nästa vecka och jag borde få lite sol där. Men då är ju inte Hälften med. Beslut beslut och ekonomi. Suck.

Det blev tårta till mina föräldrar i måndags och en ny postlåda fick jag av familjen. Tänk så fint det kommer bli utanför huset. Speciellt om ett år eller två då vi målat. 

What else. Inte så mycket. Massor att göra på jobbet och jag är så glad över att ha landat lite i allt som varit nytt, vänner och vardagen.

Och vips blev det höst

Oj vilken helg. Det är en sådan där som jag konserverar och sätter ett lock på och öppnar någon gång jag behöver det i vinter. Underbar. Lugnt och skönt med Hälften i fredags med en härlig kvällspromenad inkluderad. Och så kräftskiva med gäster från lite längre ifrån, som jag längtat efter dem. Avslutade med finmiddag på havsrestaurang med Hälftens familj igår eftermiddag. Man kan säga att jag är rätt mör nu. 

Kräftorna var tokbra, Hälften som inte ens kan äta dem vet hur man väljer ut rätt sort. Nästan så jag är sugen på att köpa hem en kartong till någon gång framöver. Helt okej med andra ord eftersom jag annars bara ätit svenska flodkräftor. Huset lämpar sig väl för festligheter och de nyinköpta marschallhållarna fungerade också precis så som vi ville. Nu blev det inga bilder på detta. Jag går bildlös genom livet men det gör inget, det är upplevelserna som räknas. 

Ikväll kommer mappa på besök och med lite tur har de med sig mat. Jag skulle bjuda på tårta, fokus på skulle, men eftersom jag inte lyckades stänga kylskåpsdörren ordentligt igår finns risk för att tårtan inte är så god. Kanske jag kan uppbåda energi att göra en ny, vem vet. 

It's my birthday

Den sista på 20-talet som en av mina kollegor deklarerade efter smörgåstårtan och Ja må hon leva i kör levererats. Hälften har köpt en jättefin möbel i present som inte dyker upp förrän nästa vecka men ändå, det kommer bli toppen. Imorgon vankas det kräftskiva (lightversionen) med vänner från förr (stadsbor...) och nya här i "byn". Skoj ska det bli även om massor med saker inte är inhandlade än och jag inte bakat vare sig paj eller tårta ännu. Firandet lär ju bli lugnt idag eftersom familjen kommer och firar på måndag så jag hinner nog försöka se till att åtminstone delar av hemmet inte ser ut som ett äkta bombnedslag tills imorgon. Oklart med allt det andra men jag har lovat mig själv att inte stressa. Det blir bra oavsett. 

Nä. En liten stund till här. Sen ska det sista inhandlas och jag ska hem och dricka bubbel! Ha en fin dag!

Råd för auktioner på Tradera

Ska ni sälja kläder på Tradera, skriv gärna vilken storlek det är på plagget/n. Hälsningar Morrhoppan (som vill köpa en jacka)

Kontorsstädning

Det är något rogivande med kontorsstädning. Nej jag menar inte när jag städar upp röran på mitt skrivbord. Jag menar när M kommer in på vårt kontor (jag delar rum) och fixar med blommorna eller städar golvet och gör sådana grejer. Jag blir alldeles lugn. Ungefär som om jag skulle få massage. Det börjar när hon kliver in genom dörren och jag blir alldeles trött och glad. Nu förstår jag ju också att det här låter helt galet och konstigt vilket det troligen är. Men ändå. M, du är välkommen in nästan precis när som helst!

Aldrig mer nelly.se

Beställde lite kläder inför minisemestern. En klänning, en bikini och lite annat. Leveranstiden skulle vara lite längre än vanligt, men de hade 10 dagar så jag tänkte att det var lugnt. Sen dök ingen leveransinfo upp. Eller jo, samma dag jag mailade och frågade. Och sen dök inget paket upp. Eller jo, 12 dagar efter jag mailat och frågat. 14 dagar efter jag beställt. Så jag skickade tillbaka hälften, bland annat klänningen. Nu fick jag returmail där de menar att de inte fått tillbaka klänningen. WTF?!! Fy för nelly.se. Aldrig mer säger jag bara. Vilket krångel. Och inte går det att ringa för att fråga dem heller, nä maila ska man göra och "det är sådant tryck på kundtjänst" att svar kan man få tidigast efter 48h. Inte så konstigt med tanke på hur mycket fel de gör....

Annars är det bra. Är i Dalarna hos lillasyster.

Korrigerad

Vad gör man(jag) när det inte finns annat att göra? Jo ramlar i trappan. Blev rätt snopen (läs: rädd) och ringde Hälften och sa "skynda dig hem". Sen ångrade jag mig när jag insåg att inget var brutet och skickade sms: "blev bara rädd, kör lugnt". Lite lagomt sent sådär så han hunnit trycka gasen i botten. Inga brutna ben men en stel kropp som gör ont hela tiden. Min vänstra sida vill inte vara med överhuvudtaget och huvudvärken strålar idag, 2 dagar efteråt.

Botemedel? Ikväll provar vi bastun för första gången. Oklart om det gör något bättre.

Sociala koder

I don't get them.

Jaha nähä måndag igen då

Fina helger avlöser varandra. Den här helgen handlade om familjen och lite kvalitetstid med Hälften. Härligt i kvadrat (eller hur är det nu man säger?). Är det något som gör mig lite rastlös just nu så är det att i princip alla helger är uppbokade. Till roliga saker men det finns ingen tid att åka till sommarstugan och fiska och bara ta det lugnt. Blir alltså troligen inget sommarstugan alls i sommar om vi inte räknar med korta besök över dagen. Känns sådär om jag ska vara ärlig. Hur stressad jag än blir av att vara där och att inget är färdigt så är det inte kul att inte vara där heller. Moment 22 kallas det visst.

Avslutade i alla fall helgen med att plocka svamp. Mamma och jag hittade värsta svampfältet så vi fick verkligen terapiarbeta när vi kom hem. 2,1 kilo gula kantareller blev det, som nu är förvällda och infrysta. Nästan så att jag blev lite besviken för så mycket till går det inte in i frysen. Lösningen måste ju vara att ta en frysbox från mappa och ställa i förrådet. 

Jag såg gud. Han heter visst Bruce

Vilken semester. Jag och Hälften är som gjorda för roadtrips. Att vi inte insett det förrän nu. Jag är en excellent kartläsare (nåja) och han är glad och tålmodig under resorna. Vi var vuxna och hade med oss fika på vägen söderut och stannade på en solig skogsväg och fikade. Väl framme fick vi ett lyxigt rum och det var ju en överraskning. Middag och sömn och så badning på fredagen. Åtminstone för en av oss. Sen åkte vi till Göteborg. Ett gott råd: ta inte bilen till Göteborg en fredag när the Boss ska spela. Vi letade parkering i en evighet, kom för sent för bordsreservationen fast det gjorde inget och det var otroligt varmt. Men sen. Sen hade hade jag gåshud större delen av kvällen och ja jag veeet att det var bättre dag 2 men Bruce Springsteen, vilken kille. 

Sedan skulle jag köra hem. Jag. Nästa goda råd. Om du parkerar inom vallgravarna åk helst inte därifrån när 66.000 andra människor också ockuperar gatorna. Det gick bra, spårvagnarna höll sig ur vägen och nu klarar jag nog att köra vart som helst. 

Roadtrippens sista stopp blev hos svärmor för bad i poolen och grillat till middag. Underbart underbart!

Och så minisemesterns sista dag, sola och bada i sommarstugan, skura båten och så lugnt och skönt på kvällen. 

Den här sommaren är helt otrolig. 

Stugblogg

Sitter i sommarstugan och skriver. Första gången jag är här på evigheter. Sist var i vintras tror jag. Men med huset, nya jobbet och stugtrötthet är det kanske inte så konstigt.

Idag är vi halta båda två. Byakampen tog ut sin rätt, jag har en skadad fot och ett besök hos doktorn måste nog ske imorgon. Hälften, han har ont mest överallt.

Men helgen har varit bra. Så otroligt bra. Är det så det känns att vara lycklig tro?

Återträff

Ikväll har jag återträff med stallgänget. 10 år har gått sedan vi sågs sist tillsammans i grupp. Ska bli trevligt att ses.

Imorgon är det byakamp med efterföljande "fest" och om vädret håller i sig kan det bli succé.

Väskan är packad, kylboxen redo, lite jobb och så ett besök på bolaget så är jag på väg.

Linne

Om vi varit gifta i 9 år skulle vi fira linnebröllop idag. Nu är vi ju inte gifta så vi kallar det just ingenting. För första gången påminnde jag inte Hälften. Men present hade jag fixat och en något chockad sambo fick presenten på bilden imorse. Jag fick en superglad och jätteförvånad kille. Vem vet, kanske det är min tur nästa år. :)



Ps. Klockan heter Michael. Ds.

Dygnsrytmen

Idag började det. Hälften började pendla. Han klev upp 04:30 i morse och jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag klev också upp ungefär då och det känns ju väldigt onödigt men det går bara inte ligga kvar när jag väl vaknat. Det börjar bli ett problem det här med att jag inte kan sova bra när jag är själv. Nu sitter jag i tystheten på kontoret för i den kommunala världen råder semestertiden. Om det inte vore för att en av receptionsdamerna är här skulle jag jobba hemifrån men hon vill ha sällskap och det förstår jag ju.

Nyss tänkte jag ringa en kompis. Det var en utmärkt idé tills jag hann se att klockan var 07:11. Jag tror faktiskt inte att vänner, hur underbara de än är, uppskattar att bli väckta den tiden på en måndagsmorgon om det inte är absolut kris. Att vara sällskapssjuk räknas hör nog inte till den kategorin. 

Byfåne

Jo men vi kommer ju som bekant från Norrland. Från varsin liten by. I en av dessa byar har man de senaste åren satsat på byakamp/återvändardag. Det låter väl lite finare om de lägger till återvändardag för jag tror det mest är en byakamp. Vi har inte varit med, jag kommer ju inte från den byn, första året blev Hälften inte tillfrågad och förra året var han sjuk. Nu ska vi plötsligt vara med båda två. "För annars blir det inget lag". Jag ogillar sådana typer av tvång. Om jag inte är med förstör jag för de andra som ville vara med och när jag nu ska vara med har jag en känsla av att jag förväntas ställa upp med en massa energi och engagemang också. Allt det här vore ju (kanske) skoj och lek om det inte vore alkohol med i bilden men vet, kanske blir det roligt och kanske blir det inte alls efter mina förutfattade meningar. Och nej, jag har inte blivit för fin för byn. Om något så gillar jag byn, jag gillar bara inte lagtävlingar och sånt. Men det här ska ju bli bra. Kul. Leendet är på, nästa helg kör vi.

Länge leve byn och allt det där som hör till!

Fy

Det bara regnar och regnar. Så svärmor tog lilla familjen och åkte hem. Först var det dock ett kortare uppehåll så vi hann med att åka ut i skärgården och fika. När vi kom hem började solen skina. Är det inte typiskt? Nästa vecka börjar Hälften jobba. Det ska inte alls bli kul. Han ska pendla och verkar inte riktigt sikta på veckopendling utan typ varje dag. Det blir många mil i bilen och väldigt mycket trötthet. Vi klarar det också men kul är det inte. 

I alla fall gillade jag den där tegelväggen men jag vet inte riktigt hur jag ska få tag på den utan att den kostar en halv förmögenhet. Ska grunna på det ett tag. 

Tegelvägg?

Nu är semestern över

Hälften har visat huset för sin mor och fått anledning att le så att ansiktet inte räcker till för hon tycker det är så fint. Jag är glad för hans skull (min också) för ibland kan det betyda så mycket att få höra att ens familj blir hänförda. Jag avslutade semestern med den bästa lördagen jag kan minnas och nu känns det ändå okej att börja jobba igen. Dessutom hade Hälften fixat så fint i huset när jag kom hem igår att det inte går att vara annat än glad.

Har börjat fundera ordentligt på vilken färg jag vill måla om den nedre våningen med. Något åt det mörkare slaget kanske och en fondtapet bakom tv:n. Eller något sådant. Åh jag behöver uppslag. 

Njutbart

Fantastiskt solsken idag när jag bara har två semesterdagar kvar. Förutom att vi åkt fram och tillbaka för att göra ärenden, hej glömska, så har vi solat på vår lilla altan.
Anticimex var här och besiktigade huset på förmiddagen och ikväll kommer en kollega över för att äta skräpmat och ha tjejsnack.
Så här skulle det kunna få vara jämt.

Ang. flyttstädning

Ska ni flytta så är mitt bästa råd: köp flyttstädning. Det behövdes inte i övernattningslyan den tog vi själva men i tvåan vi flyttade från beställde vi. Så otroligt värt det. De var där i två dagar och det var värt varenda krona. Behändigt med Rut-avdraget också även om det inte blev billigt ändå, vi fick skatta oss lyckliga som fick tag på någon med så kort varsel.

De vi köpte huset av var inte alls nöjda med den städfirma de anlitat då vi skulle flytta in. Jag besiktigade men ni vet hur det är, jag blev nervös och lite stressad och glömde några viktiga grejer. Husförsäljarna städade tydligen efter och var besvikna. Nu vet vi åtminstone vilken städfirma här som vi inte ska anlita om och när den dagen kommer.

Bästa dagen

Jag som hyser sådant agg mot midsommar. Vet inte om jag någonsin upplevt en bättre midsommarafton än igår. Maten var god, barnen som alltid gudomliga, kransen blev fin och solen sken. Vi drack rosé och spelade spel vid poolen och det var bland det härligaste på länge. Sitter fint i mig som brukar vara dyster.

Yeah!

Äntligen lite nytt... dagens inköp: vi (jag) köpte en säng, ett köksbord och sex stolar plus ett skrivbord. Vi (hälften) köpte två fotöljer. Vi (vi!) fick med allt utom skrivbordet hem. Inte vad vi väntat oss och oj så svettigt det varit med feberfrossor och allt.

Le flytt

Ja men så har vi väl flyttat då. Det som skulle vara ett heldagsjobb i lördags blev två heldagar. Igår hade jag också feber men då var det ingen mening att klaga så jag gnäller lite nu istället. I skrivande stund sitter jag lite sjuk på jobbet och snart ska jag åka hem och lägga mig. Ville helst undvika huset på morgonen för där är massor med flyttkartonger i en salig oreda och jag orkar inte ta tag i det (förkylningen) så att åka till jobbet kändes som en befrielse. Det tyckte inte en av mina kollegor så nu sitter jag instängd på mitt kontor. Har någon lite energi över får ni gärna skicka över den till mig...

Lastbilslass

I helgen kommer en lastbil med resten av våra grejer. Det förutsätter naturligtvis att vi orkar bära in alla våra grejer i lastbilen. Efter det hoppas jag kunna vara klar med flyttandet. Det är rätt rofyllt att bo i hus ska ni veta. Jag trodde faktiskt inte jag skulle känna så här. Det svåraste verkar vara att förstå att jag och Hälften inte måste sitta i samma rum eftersom vi egentligen kan ockupera en varsin våning.

Annars så bråkar jag med Telia som nu verkligen lever upp till ordet krångliga. Telefon är på plats - check. Bredband beställt (trodde jag). Inte check. För först beställde killen i kundservice bredbandet till min gamla adress och sedan så skulle tjejen som skulle rätta till felet i tisdags skicka en bekräftelse. Nu finns det helt plötsligt ingen beställning överhuvudtaget. Tur att det inte är så viktigt. 

Den här veckan ska vi beställa lite nya möbler och sedan ska vi leva på vatten och bröd resten av sommaren. Haha nädå. Men nästan....inleder en mer sparsam sommar med att cykla till jobbet. Första dagen idag och man kan säga att min kropp ifrågasätter vad jag håller på med. Ont gör det. Och så ska jag cykla hem i uppförsbackarna i eftermiddag också. Hej och hå. 

Sommartid

Plötsligt finner jag mig ensam på kontoret. Förstår inte varför. Men tydligen måste vi ha någon slags sommartid här, för alla har gått hem. Jaha??

Och så vet jag att jag har fullt ös medvetslös. Hur? Jo, jag har förlagt en viktig grej som säkert finns i någon flyttkartong (eller så är den verkligen borta) och jag orkar inte uppbåda energi att noja över detta faktum. Bra för kontrollbehovet.

Jisses vad säger du?!

Har fått klart för mig att det är midsommar snart. Förra året bröt vi trenden och åkte ner till Stockholm. Oklart hur det blir i år eftersom det är massiv flyttning som gäller. Jag skulle vilja göra något kul. Som vanligt är dock de flesta ute lite mer i god tid... endera har de planer med släkten eller med något kompisgäng. Kollega A drar iväg på en sista minuten för att inte sitta som "enda skilda personen i min släkt med lyckliga par och bebisar". Jag har ingen aning om vad jag vill göra, troligen är min längtan efter att hitta på något bara ännu en del i att jag ibland känner mig vilsen. Jag har inget givet kompisgäng och min släkt brukar inte göra så mycket kring midsommar. Jag klagar inte, känner mig bara lite ensam, speciellt kring midsommar.

Kanske det får bli flyttstädning, men det låter ju verkligen (!) deprimerande.

Hus!

Skulle vilja skrika ut till hela världen att vi har ett hus. Vårt hus. Där vi provsatt i bastun och diskuterade inredning sittandes på golvet i vardagsrummet. Men än går det inte. Hälften kan inte säga upp sig än på ett tag och jag får bara vänta. Snart snart....

Igår, idag, imorgon

Vaknade imorse och kollade på bilden på mig och min förra häst som hänger på väggen. Vill gärna göra om bilden, få den förstorad och i bättre kvalitet. Så jag började morgonen med att leta upp originalen. Hittade massor med bilder på mig och fina M (mer fotogenique får man leta efter) och en massa annat. Tänk vad tiden går. 

Så gårdagens deadline är framflyttad. Främst för att en projektkatastrof modell större inträffade igår. Jag och närmaste kollegan har rensat våra almanackor för detta haveri i några dagar framåt. 

Och imorgon. Orkar inte ens längta längre. Är alldeles för trött. Ikväll väntar väldigt långt möte på ridklubben om ditt och datt och sen är det nog fredag på en gång. Mitt i all trötthet märker jag att jag ler när jag skriver om huset, så tröttheten har kanske inte ersatt längtan fullständigt....

Hittat nyckeln

Ungefär 2-3 nätter kvar i övernattningslägenheten. Lagom då att ha knäckt koden till sömnproblemen där. Övervägde en tur med bilen igår sent, då jag absolut inte kunde sova. Men tjurig som jag är ville jag inte ge upp. På med musik och vem tror ni somnade nästan på en gång? Vaknade tidigt (typ 04.00) och gjorde samma sak igen, på med musik och så somnade jag om och sov till 06.00. En liten seger ändå.

Fick en deadline på jobbet igår som inte är omöjlig, men som känns tuff. Samtidigt känns det skönt, det är under press jag jobbar som bäst. Får jag tid på mig händer det ingenting förrän i sista minuten ändå. 

Två dagar kvar till en annan nyckel.... husnyckeln. Yeah!

Att ha det bra

Ligger på en kökssoffa i Hälsingland. Potatisen är i ugnen, sambon och svärfar grillar. Vi har plöjt potatisland gånger två och jag har fått lite färg på kinderna. Nu är det mindre än en vecka tills vi får vårt hus. Är glad glad glad....

Relax don't do it

Det är fint väder och väldigt varmt. Jag har varit på möte i en större stad och kört dit och tillbaka. Nu ligger jag på sängen och är så ofantligt megatrött. Borde gå på promenad. Borde åka och handla. Det senare är absolut jätteviktigt men åker jag nu kommer jag få med mig en del sådant jag inte ska äta, sötsuget är massivt.

Funderar på att åka till Hälften som är hos sin pappa men han kapar ved och det är ungefär 6 mil dit enkel resa. Tror inte jag klarar fler mil i bilen just nu. Kollegan A bjöd med mig på logdans ikväll och jag är glad att jag hade vett nog att tacka nej för det skulle nog mest kännas plågsamt just nu.

Det var det om det. 

Om man ska måla på sån där väv, visst måste det räcka med grund och så den färg som jag ska ha? 

Våga välja och kunna ta tillbaka

Välja färg och välja stad. Ingen sak, väl?

I nya huset ska det målas om. Och så ska det packas upp. Och allt ska bli så bra. Får lite ont i magen när jag tänker på att byta stad. Där känner jag ingen och här känner jag många. Hälften vet vad jag pratar om. Han har varit med om det förr. Men var jag inte lite mer positiv då? När vi flyttade hit. Kan man skylla på ungdom då eller? Att jag nu är mer realistisk och vet hur svårt det är att skapa ett nytt liv på ett nytt ställe. Lika med bra mycket äldre. Och inte var det lätt när vi flyttade hit. Lätt har det bara varit de senaste tre åren. Stallet, Anna, Linda, Kristina, alla som bara är runt mig och som faktiskt kräver väldigt lite tillbaka. Ni är så bra. Så ja. Jag har en klump i magen. Men man kan alltid komma tillbaka, eller hur?! 15 mil kan verka som en hel ocean ibland...

Så där ibland

Kan det kännas konstigt och övermäktigt. Igår var vi och besökte huset. Vårt hus. Helt sjukt. Vi har snart ett relativt stort hus och allt känns nytt och konstigt. Jag får de mest otroliga bevisen på hur jag inte hanterar förändringar bra.  Huset är åtminstone fantastiskt fint och snart handlar det bara om att göra sig hemmastadd i en ny stad. Försöka hitta nya vänner och landa i mig själv igen. 

Vän M hade dop igår, jag hoppas ni fick en fin dag?! Tänkte på er när jag åkte hemöver i regnet. Snart kan ni komma och hälsa på hos oss. 

Ja jo det var nog det. Min katt är sjuk och snart ska han få somna, ännu en förändring men det känns bara bra. Ingen ska behöva lida i onödan. 

Nu ska jag fortsätta arbetet med att försöka smälta det här med huset. Och flytten. Och hitta nya vänner. Och allt det andra som känns helt helt övermäktigt.

Hört idag

H har jour. Han har kommit ihop sig med någon (oklart om det är en chaufför eller åkare) som ska ha sin bil lagad. Och ska han laga den krävs en betalningsgaranti. Tydligen vill (antagligen) åkaren betala kontant och nu försöker H förklara att det inte går till så. Han försöker också förklara att han inte har ett kontonummer utan att det måste gå genom de båda företagen. 

Jag har länge ansett att H inte har något tålamod. Men det kanske bara gäller mig. ;)

Om min smartphone

Köpte den för 2 år sedan så den är ju lastgammal nu. Men den fungerar. Ibland, läs nu, ifrågasätter jag hur smart den är. Det är nämligen nästan alltid lite batteri i den. Har blivit sådär patetisk att jag ofta har en laddare med. Notera nu att jag själv inser att det är ett tecken på ett osunt förhållande till smartphonen. Frågor: blir det bättre om jag köper ett nytt batteri? (har inte iphone så det är genomförbart.) Eller får jag leva med detta tills jag gör mig råd med en ny mobil,vilket också är sjukt för förutom batteriet fungerar den fint. Ett nytt skal och nytt displayskydd har den också fått så den känns som ny.

On the road

Körde med lillasyster till Dalarna igår. Jättekul men 72 mil i bilen sätter sina spår. Var rena vraket igår när jag väl kom hem. Och inte blev det bättre av att hon i princip gav mig en hjärtinfarkt heller. Lämnade henne på jobbintervjun och åkte till Rättvik. Ut på den där bryggan för sightseeing och så satt jag där och njöt av stillheten i ungefär två minuter innan jag får sms av ungen jag lämnade för en knapp halvtimme sen. 12 minuter efter att intervjun skulle börja. "Kom och hämta mig."

Då fick storasyster hjärtat i halsgropen. Hur snabbt kan man köra på de där kringelikrokvägarna och vad har hänt? Väl framme hittar jag henne inte. Men så dyker hon upp vid min sida och ler och ba': "jag ska tillbaka och provjobba!". Och jag andas ut, inser att jag är fånig, har slagit något slags hastighetsrekord och kör sedan ca 40 mil hem igen. Dalhalla var stängt, by the way.

Rosévin

Blev bjuden på middag igår när jag kom hem. Och så lite rosévin på det. De Vergy, väldigt gott. Jag kan inget om vin men försöker lära mig. Rött får migrängenen att sätta igång så jag söker hela tiden tips på vin som har mindre tanniner och histaminer. Konstigt nog så går det alldeles utmärkt att dricka mousserande, har både läst och hört om att  de som lätt får migrän av rött vin också kan få det av bubblorna.

Ogillar hål

Intensiva jobbdagar vänner! Men kul. Tror säkert någon skulle kunna argumentera att åka båt på havet för att kolla öar och sånt inte är särskilt ansträngande, men med 10 besökare som frågade tusen frågor var det inte helt lätt. Och efter en jättegod trerätters landande jag i sängen med magont och illamående. Det höll i sig nu på morgonen, inte bra.

Men det var inte det det handlade om. Imorse sken solen för första gången på någon vecka. Ingen dimma från havet och inget regn. Jag har med mig en söt ny kjol som jag köpte på rea för länge sen. Då provade jag den inte och det var väl tur, hade jag vetat då att det fattades flera centimeter för att stänga den, då hade jag aldrig köpt den. Tog på den imorse och den sitter som ett smäck. Perfekt. Helt otroligt skön känsla.

Dagens fredagsdiss och fasa: med all försiktighet drog jag på mig supersköna strumpbyxor. Ena benet, check. Andra benet, maska. Och ju längre tiden gick medan jag gjorde mig iordning, desto värre blev det. Då är jag så där dum och tänker, äh men det går nog, även om kjolen är kort. Naturligtvis gick det inte. Hann ju bara in på kontoret och skulle rätta till så blev maskan ännu större. På med andra strumpbyxor som inte är så sköna. Ogillar starkt. Som strumpbyxeovan, hur gör ni? Jag måste tydligen skaffa mig ett lager av strumpbyxor. Reserver att ha på jobbet och så. Ovan. Så ovan.

Att sova

blir svårare och svårare. Eller kanske inte själva sovandet. Men att somna. Och eftersom min nya lya ännu inte har brandvarnare eftersom jag inte orkat gå till hyresvärden som finns 75 meter från min arbetsplats och säga till dom om att de borde fixa detta får jag inte använda öronproppar för H. Har dock lovat mig själv att ta tag i det här på fredag. 

När jag väl somnar sover jag som en klubbad och har krypit i säng redan halv tio flera kvällar i rad. Ensamhet i all ära, ibland blir det rätt långrandigt. Tänkte på det senast (ja nu) men mest igår: att när jag är hemma i lyan där jag bor med H så önskar jag mig lite nu och då tid för mig själv, i lägenheten. Nu har jag en egen lägenhet och är ensam men är ändå inte nöjd. Det måste ju bero på att hur mycket hem som den nya lyan ändå är, så är det riktiga hemmet i norr, hos H. 

Hello Hawkeye

Vi har skämtat om det länge. När Hälften går på hälsokontroller för jobbet ingår det då och då en synundersökning. Nu är det så att jag tycker det är ett skämt, typ "ser du den här bokstaven?" och så svarar han "ja" oavsett om han ser och så är det klart. Sist kom han hem och sade att han har syn som en hök. 

Igår skrev jag ju om den där delen till sängen som försvunnit. Och om H som hjälpte mig leta. På eftermiddagen igår var jag trött och less, det snöade i massor och jag hade ingen lust att vara ensam. Ett sms och sen var H på väg. Vi åt mat och så sade han att få inte upp några förväntningar, men jag tror jag hittat delen som vi tappat. Så in i bilen. Jag hade naturligtvis inställningen "den är borta för all evigheten". Så fel jag hade. Hälften hade hittat den. I diket, på sidan av motorvägen. Min alldeles egna hawkeye. Ledsen blev till överglad. 

Ledsamhet

Igår flyttade jag och H in i en liten övernattningslägenhet här. Den är min, fast den är vår tillsammans. Hela familjen hjälpte till och det blev så fint så fint och det enda som orsakade moln på himlen var att pappa glömde en del till sängen (som gått i arv i familjen i hundra år) på släpet och nu är den borta för alltid. Klantigt, men pappa är naturligtvis jätteledsen. Nu ska vi leta en bild på den där delen med sniderier och grejer och så ska vi göra en ny. Det ordnar sig. Eftersom jag tar allt sånt här väldigt personligt fick jag ett bryt igår. Tar på mig skulden eftersom jag prompt skulle ha sängen. Klart pappa gjorde en miss. Men ändå. Så i all "ångest" glömde jag att pappa dog i mina drömmar inatt. Kan dock garantera alla att jag vaknade i chocktillstånd, min mamma (i drömmen alltså) blev helt galen och jag kan lugnt säga att drömmen inte alls överensstämmer med någon som helst önskan att han ska försvinna i verkliga livet.

Och fina fina Hälften som skjutsade mig och letade och som strök mig på ryggen och som lovade att allt blir bra. Bäst helt enkelt.

Klippt igen

Jodå nu har fröken gjort det igen. Sökt utbildningar. Inte bara en utan många. Äntligen ska jag ta tag i saken och få lite ledarskapskunskap i mig. Sommarkurserna söktes tidigare i vår/vinter och det känns märkligt att söka kurser till hösten när jag inte vet vad jag kommit in på till sommaren. Men det kan ju bli bra att "bara" läsa en kurs under sommaren och sen ta kanske 2 kurser under hösten. 

Idag är också en flyttdag. Får nycklarna till min lilla etta med kokvrå nu efter lunch. Ska bli skönt att få sitt eget place. Mappa och syster dyker upp senare i eftermiddag, H är på väg nu. Ser inte fram emot att bära upp alla grejerna i trapporna men sen så. Bra bra bra!

Vill för övrigt byta bil. Jag som skulle ha min i fem år. Nu är jag inne på andra och tycker det är dags att byta. Inte alls enligt någon plan. Hittar jag den rätta blir det ett byte. Kanske lite tur ändå att sådant brukar ta tid. Bytbil.se är välbesökt just nu kan jag säga.... :)

Hur länge har ni varit tillsammans?

En kollega firade 9 år med sin man häromdagen. På förekommen anledning blev det samtalsämnet i fikarummet. Kollega M har varit tillsammans med sin man sen hon var 14 år. Nu är hon närmare 60. Men hon betonade att när hon var 14 var hennes man ihop med henne, hennes syn på saken var med "flytande". Och så skrattade hon. Jag har kul på jobbet. Trivs. Och firar 9 år med H i år.

Inga konstigheter

Var med på KF igår. Det är en annorlunda upplevelse. Den lokala politikens högsta nivå och det är roligt att se spelet. Okej då, lite tråkigt också kanske. Men själva tonen på mötet säger ju en del om kommunen i stort. Efter halva sessionen klarade jag inte av att sitta kvar längre av ren trötthet så jag gick "hem" och lade mig på sängen och kollade in fortsättningen på lokal-TV. 

Idag har jag städat ur mitt rum och när jag åker hem ikväll är jag lite hemlös här på arbetsorten. Får min lilla etta den 16 april så tills dess måste det bli en lösning hos mappa och så. Många mil i bilen blir det. 

Det roliga med det här jobbet är att det dyker upp oväntade saker. Det negativa med jobbet är att det dyker upp oväntade saker. Igår fick jag en projektansökan i mitt knä. Idag fick jag bekräftat att jag inte måste skriva hela, men efter 13 h arbetsdag igår är huvudet lite tungt idag. Utkastet är skickat till berörda ansvariga så jag får väl göra det sista jobbet ikväll så myndigheten kan få registrera ansökan imorgon. 

Efter all yoga och promenader och crosstrainer och allt har jag kunnat säga att det var längesedan jag hade ont i ryggen. Men idag kom det tillbaka med dubbel kraft. Har otroligt ont i armarna och verkligen känner hur musklerna drar ihop sig. Skulle behöva ett yogapass med instruktör nu på stört. Får väl vänta till på fredag. Men ajaj vad ont det gör.

Ut å röra sig

Har haft en märklig dag- Är "hemma" på vardagsboendet och Hälften har varit här. Vi sov en stund efter lunchen på den lilla lilla sängen och sen jobbade jag hemifrån trots att min arbetsplats är 3 minuter bort. Ska strax ta mig en promenad och rensa tankarna lite. Mycket är det att tänka på nuförtiden. Mest på de val jag gör. De är rätt många och ni som hängt med länge nu vet ju hur bra jag hanterar saker när det går fort. Så ni kan ju tänka er den oro som finns över om jag väljer rätt. Det som är värst är att jag ibland ifrågasätter sådant som känns rätt, för att tre dagar senare liksom "nej men va? hur tänkte jag nu ska det vara såhär?". Inte riktigt klar över allt alltså. Hälften genomskådar det dock och för mig rätt smidigt igenom alla de där tankarna.

Tror att jag blivit vuxen. Fast jag redan varit det i massor med år. Plötsligt händer det och allt det där.

Förresten. Var till klubben i helgen när det var tävlingar. Satt och pratade med en bekant och hade riktigt kul och sen träffade jag mer nära vänner. Den gemenskapen är värd guld. Föreningslivet alltså. Att det kan göra en så glad.

Mer om det här Dukan

Kör ju det här racet. Har gått över en vecka och har gått ner mycket. Har inte kunnat motionera nåt just för jag hinner inte bli frisk förrän jag blir sjuk igen. Vårvinterns finaste dag har spenderats under en film med honungste. Måste ändå säga att jag vant mig ännu mer nu. Hoppas dock på att återvända till ett normalt liv snart. Finns mycket gott som inte direkt är jätteonyttigt jag vill äta. Om jag bara kan få bli frisk så jag kan få träna. Nu har jag ont i bröstet, är febervarm och har ont i halsen och huvudet. Inte bra. Hoppas vara kry på onsdag då det är dags för ashtangayoga igen. Det som kändes som ett lätt pass i onsdags har gett massiv träningsvärk dagarna efter...

Dietdags

Sjukt men sant. Följer Dukandieten just nu och so far so good. Är några dagar in på den och förutom en massiv trötthet och sjuka cravings går det bra. Idag får jag äta vissa (!) grönsaker och jag funderar om det på något sätt går att motivera chips som en grönsak som är okej. Nu får Lisa ett bryt på mig för det enda jag tjatar om är sådant jag vill äta. Jag blir tydligen sådan efter några dagar med i stort sett bara protein. Ska försöka lägga på motion på det här, men det är rätt svårt när det känns som om jag bara vill sova. Får väl försöka tänka att om jag kan göra det så når jag målet lite snabbare. Ser fram emot en dag då det går att unna sig. Den dagen vill jag troligen inte ha något, det brukar ju vara så.

Och någon Melodifestival kan jag inte kommentera för jag har inte sett en sekund av årets tävling.

Hästlivet rullar på. Red kollegans tävlingshäst i torsdags. Hon är höggravid och insåg att hon nog måste ta det lugnt med ridningen efter att ha ramlat av för två veckor sedan. Så den kommande veckan då hon är bortrest ska jag rida båda pållarna två dagar. Skoj, 

På onsdag börjar jag en kurs i ashtanga yoga.Ska bli kul och jag vet ju att det är jobbigt. Extra trevligt att detta erbjuds i jobbstaden. Har haft svårt att hitta en sådan kurs här där vi bor.

Nu ska jag fortsätta söndagsslappa ett tag!

Lösningen på mina små i-landsproblem

Har haft svårt att sova och ont i nacken. Började hemma men blev ännu värre här i jobbstaden. Men så tänkte jag till sänkte värmen på elementet och tryckte upp kuddarna i ett hörn. Är väl inte helt utvilad, men när jag vaknade imorse kändes det inte som om jag missat sömnen helt och hållet. En liten vinst åtminstone.

 

Dessutom. Jag flyttar ur mitt rum i slutet av månaden. Sedan blir det två veckor med massiv pendling (med lite tur får mappa båda döttrarna hemma samtidigt) innan jag kan flytta in i min nya lägenhet. Har hittat en minietta med fräscht badrum och kokvrå för väldigt lite pengar. Känns bra faktiskt. Ska bli skönt att ha sitt eget och inte bo i den typ av korridorstillvaro jag bor i nu. Känns inte helt hundra helt enkelt. Man tassar omkring på tå och är rädd att störa. Och jag har tyvärr ingen lust att stifta längre bekantskap med de jag bor med. Sorry men jag passar och det kanske är otrevligt, men jag är verkligen inte bekväm och det känns så påtvingat. Speciellt med den ena korridorsgrannen som jag nu förstått bor där alltid. Alltid. Hallå. Du är ungefär 60(+) och bor i en korridor, delar kök och har inte ens eget badrum. När det finns rum som har badrum. I don't get it. Tycker inte det är kul att han alltid är där. Alltid dyker upp. Inte på ett otäckt sätt. Det känns bara inte normalt.

 

Ikväll ska jag göra något roligt. Hoppas klara mig oskadd och återkommer med resultatet en annan dag.

Hur svårt kan det vara?

Börjar min tredje vecka på jobbet idag. Fortfarande har jag inte verktyg att kommunicera med omvärlden, förutom datorn. Detta eftersom det tydligen är svårt att få fram sim-kort. Tydligen finns det inte ett enda i hela kommunen och telefonleverantören har slut och telefonleverantörens leverantör har också slut. Det hindrar inte folk att ringa till växeln och söka mig som inte har en aning om vem jag är men som numer vet att jag är "hon den där som inte har något nummer", Inte vet någon när jag kan tänkas få ett sim-kort heller. Stabilt. Verkligen. Första veckan var det skönt, men nu börjar det kännas riktigt frustrerande. Speciellt när jag bemöts av axelryckningar. Börjar dagen med ett morr alltså. Vilken vecka det här blir!

Det går undan

Att det är söndag igen. Redan. Helt otroligt. Har varit krasslig i några dagar. Hälften har fyllt år. Vi har hunnit med mys och jour och irritation och nu är det lite (läs stor) separationsångest. En vanesak som kommer bli tuff att få rutin på. Sen när behöver jag så mycket bekräftelse egentligen? Tokigt.

Fly dit allt finns

Så ligger jag här. Under favoritfilten. Om det ändå bara varit bakfullhet igår. Men nejdå. Jag mådde dåligt på riktigt och flydde hem till lugnet omedelbart. Känns som om det var rätt beslut. Nu är jag väldigt uttråkad och tycker att det här verkligen är onödigt. Over and out.

Orka politisk debatt

Ibland blir jag trött på den politiska debatten. Och när den politiska debatten återfinns på Facebook blir jag om än möjligt ännu mer less. Möjligen för att det inte är så mycket politisk debatt som det är pajkastning och "de säger" och "de gör" eller allra helst "de gör inte".

 

Kan man inte fokusera kraften på att skapa förändring? Vinner partier verkligen fler röster genom att aktivt gnälla över vad andra partier inte gör?

Veckogrejs

Hej!

 

Hade tänkt komma med ett rätt bittert inlägg med sådan vill jag ju inte vara så jag skriver som det är. Har en rätt bra dag på nya jobbet. Kroppen ville inte kliva upp halv sex och jag fick en smärre chock av kylan när jag bar ut alla mina grejer för den här veckan till bilen. Onekligen har jag för mycket kläder med mig, men man vet aldrig, jag är ju rätt klantig, så man måste alltid ha med sig lite extra.

 

Helgen svepte förbi fort. Landade hemma i soffan på fredagseftermiddagen och det var lycka på jorden. Hälften tvingade med mig och handlade men kompenserade med att laga god mat och slå ut halva vinflaskan på golvet. Säkert planerat eftersom vi ändå köpte fel vin.

 

Kollade in sommarstugan och fick fika av mappa på lördagen och så kom den hemska söndagen med fint väder och Hälften ville inte göra nåt så efter att jag surat (läs: somnat bakom ryggen på honom i soffan) tvingade jag med honom och handlade mat. Sedan drack vi kaffedrink, åt lyxmat och så lärde han mig spela motocross-spel på Playstation. Skoj skoj. Önskar vi hade hunnit med att spela mer, men nu har jag nåt att se fram emot till en annan lat söndag.

 

 

Att vara särbo

Efter tre hela dagar som särbo kan jag meddela att för mig är det rätt överskattat. För kärleken är det dock bra, för idag kom Hälften på besök och när han stod där utanför garageporten i eftermiddags tog hjärtat ett extra skutt. Vi kollade in min bostad, ratade de två lägenheterna vi tittat på tidigare (på tok för sunkiga i min mening) och åt middag ute. Sen låg vi tätt tätt ihop i min lilla säng och kollade på tv och pussades. Längtar till fredag när jag kan åka hem och återkräva min plats i dubbelsängen och bara njuta av att vara hemma.

Tillfredsställelsen

Det blev så jävla bra rent ut sagt, det här med nytt jobb. Har haft en kalasbra första dag och trots att det kom en tår imorse så ler jag nu. Det har potential det här. Jag gillar dem. Och de verkar gilla mig. Min nya chef gav mig en blomma i välkomstpresent och ja, det flyter på som tusan.

Hann till och med att utmana mig själv och idag har jag varit uppe i rådhusets torn och spanat in utsikten. Kändes grymt även om jag skakade lite efteråt. Det var också ett bra tillfälle att bonda med mina nya kollegor, några stycken av dem åtminstone. 

Är himla trött. Tidig kväll ikväll. Och så på det igen imorgon. Yay!

Förvirringen som uppstår

I fredags tog vi oss en tur söderut igen. Husvisningar med en mäklare på två olika ställen. Det första var superfint och kändes bra. Det andra likaså. Husen är dock helt olika varandra. Jag fick en märklig huvudvärk efter visningarna, för det blev så många intryck. Här gäller det att veta vad vi vill ha och hur långsiktigt boende vi letar. Efter husvisningarna kollade vi in en liten hyresrätt som gav mig ångest, mer gammaldags och småsunkig får man leta efter. Men vad ska man göra liksom.

Efter denna totala förvirring landade vi hos mappa där pappa lekte 20 frågor men bara fick svar på en angående hus... Han hade lite otur där pappsen. Sen åt vi mat, drack irish, spelade kort och hade räkfrossa. Vi var rätt nöjda när Hälften styrde bilen hemåt.

Så imorgon börjar det. Undrar vad jag gett mig in på egentligen?! Särbo. Hur kul är det. Tur det inte är för evigt.

Vad gör man ...

När sambon jobbar kväll på alla hjärtans dag? Jo man lagar lyxig middag.

Det.Är.Otroligt.

H och jag har skippat det här firandet idag. Istället budade vi på en lägenhet, old school-style, men la ner för priset blev vansinnigt högt och det var det inte värt.

Jag har blivit erbjuden någon slags rum i vandrarhemstuk som verkar fräscht till ett okej pris och siktar på en hyresrätt efter det.

Men så sitter jag i soffan och begrundar livet när det ringer. Och så får jag frågan; vill du komma på intervju. Och det var flera månader sedan man sökte och de beklagar att det tagit en sån tid och jobbet verkar så jäkla roligt och så måste jag säga att nej, för jag har hittat ett nytt jobb.

Positivt: jag är inte värdelös
Negativt: jag hade gärna tackat ja till intervjun

Husvisningar

Nu är vi hemma igen. Igår kikade vi på ett hus som var jättefint på bilderna men som gjorde mig stressad på plats. Hälften kunde tänka sig att bo där, vilket i sig är märkligt, men jag kan bara inte ändra mitt nja till ett ja!. Så vi körde omkring i vårt nya område och hittade massor med fina hus. Tyvärr är de inte till salu.

Får nog inleda mitt nya jobb med övernattningar hos mappa men jag har ett ess i rockärmen.

Inatt vaknade jag av att H inte kunde andas. Hans förkylning bröt ut totalt.  Jag verkar också ha brutit ut i förkylning. Ligger med feber och har mått bättre. Vart tog min semester vägen?

Laddar för fullt

Vad härligt det är med ledigt. Är i Stockholm och har hunnit med roliga saker. Igår middag med L och idag besök hos M och hennes söta dotter. Sånt där som jag vill göra oftare.

Ikväll är Hälftens systerdotter (snart 7 år) här. Vi ska äta popcorn och ha tjejsnack.

Lägger till en bild på hundvalpen som är så söt.

Inspiration

Hur var det nu med frekvensen? Nåja.

Det gick väldigt smidigt att sluta. Kanske för att jag mått dåligt på hemmaplan. Fick en oväntad present från en fin kollega och då var jag tvungen att fälla en tår. De andra var lite mer ledsna än mig, men jag har ju gjort ifrån mig mitt hemma. 

Har hunnit med en hel dag med semester och då blev ingenting som det var tänkt eftersom Hälften blev sjuk. Men det kommer lite nyheter om den dagen längre fram...

Helgen var helt underbar. A&A kom över i alla minusgraderna i fredags och vi drack bubbel och åt räkmackor och hade äkta fredagsmys.Hälften tog med mig till inredningsbutiker i lördags och sedan bjöd vi bästa kompisen som var helt knäckt av jobbet på middag på kvällen och på söndagen, ja då hände det. Hopptävling. Fram till hinder nummer 5 kände jag mig som en vinnare, men pållen, ja hon tyckte hinder nummer 5 var väldigt läskigt.... därför blev vi uteslutna. Men mamma och pappa och Hälften var där och det var jättekul. På eftermiddagen blev jag och många andra peppade av Maria Gretzer. Och så avslutades helgen med soppa som mamma gjort och semlor som mormor bakat och fixat åt oss.

Mår rätt bra alltså. Förutom en förkylning.

Så mycket för vila...

Vad bra det blev i tisdags. Nu kan jag lämna med ett leende på läpparna. Maten blev urgod, sangrian likaså. Alla hade tagit min "festinbjudan" på allvar och vi hade gissningstävling med hjälp av spotify, Hälften kom och hämtade mig och jag somnade på en gång för en gångs skull väl hemma. Fick också en fin present och ett "tal" från mina kollegor.

Igår softade jag lite hemma, red på Mirang och åt onyttigt på stan med Hälften. Sedan träffade jag bästa A och drack varm choklad och så pratade vi av oss allt vi kunde eftersom vi inte setts sedan i november. Passade på att bjuda hem dom, A&A, och de tackade ja. Så imorgon kväll ska vi äta goda mackor, dricka mousserande och ha det bra.

Idag bjuder jobbet på tårta. Jag ska gå ut med chefens hund på lunchen och imorgon är det sista dagen. Lämnar ifrån mig mobiltelefonen idag (en kollega vill att jag ska lära henne använda den innan jag slutar), datorn imorgon och så måste jag hitta passeringskortet och nyckeln hit också för det ska ju också åter. Dessutom vill K bjuda mig på lunch imorgon. Ska bli roligt.

Tänk att man ska behöva bryta ihop för att få det väldigt bra!

Tufft schema

Har sovit ungefär ingenting inatt. Ser ut som en vandrande vålnad när jag nu står i köket och förbereder middag åt femton personer. Det är dumt. Jag ger mig in i många stressande situationer just nu. Endera är det en överlevnadsstrategi för att komma undan alla tankar som mal, alternativt försöker jag ta kål på mig själv. Men jag tar mig ur det här också. Måste bara lära mig sig säga nej först. Hälften gör vad han kan. Försöker få mig sätta lite gränser, att inse att jag tar på mig för mycket och så finns han till hands. Tror han inser att det här handlar väldigt lite om honom och väldigt mycket om mig. En dag i taget. Ska fixa den här middagsbjudningen ikväll så har jag lovat mig själv att försöka ta tid att andas sedan.

Som det är

Jomensåatt. Jag mår inte så bra. Jag vet på ett ungefär varför. Jag är inte gravid, så jag behöver inte fler såna frågor. Så här är det. Jag har ett nytt jobb. Där börjar jag om mindre än en månad. Jag kommer att veckopendla och det kommer också att gå bra. Är lite småhängig, men mest av allt känner jag av all förändring. Inom några dagar ska jag säga hejdå till min arbetskamrater sedan tre år och sedan ska jag vara ledig i några veckor. Det är konstigt med avslut. Jag känner mig helt avtrubbad. Är glad och uppspelt och ledsen samtidigt. Imorgon bjuder jag 15 av dem på avslutnings"fest". En after work är det åtminstone. På torsdag bjuder de mig på avslutningsfika och på fredag lämnar jag tillbaka nycklar och telefon och grejer. Konstigt. Märkligt.

Jag är glad och så himla lyckligt lottad. Men det är svårt att säga hej då.

Och just det. Det nya jobbet pratar vi inte högt om. Ännu. 

Hästhelg

Härlig helg med fest på klubben. Trodde jag skulle ramla ur soffan för några veckor sedan då Hälften sa att han också ville följa med. Det gick oväntat bra med tanke på hans hästallergi (festen hölls i cafeterian i ridhuset) och underhållningen var grym, med Havrepappa som bloggar på Hippson annars. http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm Tror det var skönt för en uppgiven sambo att höra en annan uppgiven sambo ge sin bild av den lite märkliga värld vi hästtjejer verkar i.

Jag somnade i soffan oförskämt tidigt och hade en skön söndag med långtur på hästarna med M.

Och det råder då inga tvivel om att jag är en riktig hästtjej. Det vet Hälften. Inatt har jag drömt mest hela natten. Om vad? Om hästar och hopptävlingar naturligtvis.

I-landsproblemen fortsätter

Fin helg! Bjöd mamma, pappa och mormor på trerätters i lördags och följde med Hälften till skogen för att ta hand om vindfällen igår. Jag tog inte hand om något förutom mig själv. Men det är rätt skönt det också. Att bara vara i skogen och göra ingenting. Se på snöflingorna liksom.

Förstår inte hur jag ska nå mitt viktmål till den 17 februari. Kanske är det lika bra att glömma det. Fast det vore ju så roligt att känna ett sådant resultat också. Hittills märks det just ingenting, mer än att om jag verkligen verkligen ska gripa efter halmstrån så kanske byxorna sitter lite lösare. Ett stort kanske på den dock. Det är tydligt att det är motion som saknas. För bevisligen äter jag inte så dåligt som jag tror och det som måste bort är sånt där skräp jag "unnar" mig vilket visat sig vara mindre svårt. Självklart får jag återfall. Det är exempelvis inte alls bra för någon att jag har en browniekladdkaka i kylskåpet. Eftersom Hälften är allergisk kan jag inte be honom äta upp den heller. Får hoppas att någon vänlig själ har tid att komma över och äta upp den åt mig.

Har ni tänkt på

Att när någon nära en skiljer sig så finns man* där och stöttar. Och i det här fallet bor personerna jag stöttat rätt långt ifrån. Men ändå. Och så pratar man och funderar och så rätt vad det är träffar personerna någon ny. En före den andre men det kan man inte prata om för det finns för mycket som gör ont så då håller man det hemligt och det fungerar inte heller. Men så rätt som det är träffar båda någon ny. Så nu är personerna man känner och tycker om båda kära i nya personer. Och eftersom man bor rätt långt bort träffar man inte de nya personerna utan får via samtal, sms och facebook liksom höra om de nya människorna som finns med i vännernas liv. De är kära och åker utomlands och flyttar ihop och allt går bra med barnen. Det jag vill komma till, som slog mig idag är att det blir en omställning för mig som vän också. För nu är det så självklart med de nya personerna som man aldrig träffat och missförstå mig rätt, jag är superglad. Och jag måste sluta tänka på mina vänner som tidigare varit gifta för att sedan separera och skilja sig som människor som inte fungerar ihop. För nu gör de ju det. För nu är de vänner och kan prata med och glädjas åt varandra och de är så himla kära.

(*Man är ju definitivt jag.)

Oj då

"Hur har svenska folket röstat egentligen?". Så låter det idag. Själv är jag mest glad och överraskad över att en 49-åring som hoppar hästar får 44,6% av rösterna när svenska folket röstar för att dela ut Jerring-priset. Som häst- och tävlingstjej som aldrig riktigt satsade vet jag att det kostar tid och massor med pengar. Det oglamoröst och långa resor och smutsigt och ibland rätt så hopplöst (no pun intended) och så rätt som det är är det alldeles alldeles fantastiskt. Naturligtvis är det ju hans val, lika mycket som  Charlotte Kalla och Marit Björgen tränar armarna tills de ser helt absurda ut för att försöka vinna i spåren. Oavsett om han nu förtjänade priset eller inte så var det en stor grej för alla småtjejer i Sverige, som drömmer och tränar och försöker och som äntligen har en förebild som lyckas och som sätter nya mål.

Marcus Hellner är det lite synd om. Tvåa när svenska folket röstar två år i rad. Men gissningsvis kommer ridsporten inte få något mer liknande pris på några år( om nu inte Rolf-Göran slår till i OS) och Hellner, han kommer fortsätta spöa norrmän och förr eller senare kommer han också stå där på scenen.

Avbrott

Kollar på idrottsgalan, väntar på att Hälften slutar jobba så jag kan hämta honom och gör mest ingenting vettigt. Imorgon ska Kex-bilen på service och efter det är jag många kronor fattigare. Men åh vad jag är glad för bilen och speciellt att den har fyrhjulsdrift. Annars skulle det vara svårt att ta sig ut till M för att rida på Mirang. Tänk att jag skulle hitta en lämplig häst att rida på just nu. Det är så himla kul. 

Har några uppdrag just nu som både är roliga och lite som surdegar, det gör vissa dagar rätt långa på gott och ont. Berättar mer om det en annan dag.

Nu hejar jag vidare på Rolf-Göran Bengtsso på Idrottsgalan. Det vore ju roligt om ridsporten fick ännu mer boost...

Sånt där vanligt

Vanlig torsdag. Ridning och lite stress. Har tagit en skön lunchpromenad i min ensamhet efter lunchen på jobbet. Några minusgrader, klar himmel och nästan så det började snöa litegrann, då är det ganska härligt. Hade jag suttit på hästryggen hade det varit ännu bättre. Ska sluta gnälla över Hälften också för det var bara en mer tillfällig svacka. :)

Summering

Vilken vecka. Ridning, middag på restaurang, fina vänner, långtråkighet. Har läst Mia Skäringers bok "Avig Maria" och konstaterar att hon sätter ord på tankar och känslor som få kan göra. Oj vad jag känner igen mig. Att ha kontrollbehovet, att vilja vara omtyckt. Jämföra sig med andra. Vara till lags. Veta hur det känns att vara utanför. Att vara rädd för att vara ensam. Och så vidare och så vidare. En fin uppföljare till den första boken.

Överlag är alles dock väldigt bra. Hur kan man säga annat efter 1,5h lång vintertur på en glad maräng? Tyvärr verkar mina fötter inte uppskatta vinterkylan. Trots byte till bättre ridstövlar frös jag så mycket att jag slutade känna tårna på höger fot. Hur gjorde jag förr då? Måste verkligen leta lite bättre kläder hos mappa. Och kanske sadelvärmaren också.

Önskar att skogen kunde ta hand om sig själv, för nu börjat det blir tradigt att Hälften åker vid sju på morgonen och kommer hem vid fem-sex på eftermiddagen. Och efter middagen är han helt slut och jag förstår honom verkligen, men den egoistiska sidan av mig vill ju ha mer tid och energi av honom.

Jag längtar bort därför att:

Jag tänkte ta ett fint initiativ och åka och handla eftersom det inte kommer att bli gjort annars. Har inte nyttjat min bil på två dagar och det har snöat. När jag kommer ner ser den ut som en översnöad iglo. Det gör inget. I med motorvärmarsladden och fram med borsten. Men nej det går inte. Luckan till motorvärmaruttaget är fastfrusen, nyckeln går inte i och dörrarna på min bil är om möjligt ännu mer fastfrusna. Har sett ut som ett fån när jag stått och blåst på låset till luckan... men äntligen. Nu dröjer det väl bara två timmar innan bildörrarna går att öppna så är jag och handlar med alla andra i stan på eftermiddagen.

Livet i Norrland är underbart. Älskling, kan vi inte åka utomlands nu?

Kategorier

Vilken typ av människa är du? Kan du kategorisera dig själv? Eller gör någon annan det åt dig?

Under hösten har jag hamnat i alla möjliga sorters kategorier. Känslomässigt naturligtvis, givet allt som hänt men också av andra. Människor som jag känner och av sådana jag inte känner särskilt väl. Det finns de som gjort mig besviken också. De som jag aldrig kommer att se på på samma sätt. 

Bevisligen är vi alla mer än vad som når ögat hos den vi möter. Ibland har vi tur ändå, att möta de som förstår på en gång. Jag har träffat några sådana i höst. Och jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.  De är värda så mycket.

Nu ska jag sluta älta det som varit för idag. Det är ingen mening att låta personer som sårat mig ta ännu större plats i mitt liv Så jag väntar på Hälften och tänker glada tankar om de människor som ger mig energi. (På ett bra sätt)

Och ett gott nytt till er alla

Hemma igen, eller åtminstone på jobbet. Tänk vad mycket som kan hända på ett år.
2011 var turbulent och 2012 kommer att pröva förändringsnerven.

Hursom firade vi nyår med Stockholmsfamiljen och barnen var glada, de vuxna trötta och hundarna mest förvirrade. Det var skönt att landa i soffan med hemmagjord pizza igår kväll och det var rätt trivsamt att ta bilen till jobbet idag. Under hösten har jag verkligen lärt mig vilka mina vänner är, apropå ingenting. Det är motsägelsefullt att jag inte vill att folk ska fråga om hur det går för mig, men att jag ändå vill att mina vänner ska bry sig, men det måste väl gå att konstatera att när man inte har tid att ses eller svara på sms och aldrig ringer, då är relationen på väg att rinna ut i sanden. Och det är ju jättetrist för jag "skaffar" mig inte nya vänner i en handvändning direkt.

Är tacksam för de som är kvar och lovar er att det kommer att hända grejer under våren!