Saknad och tur (Sundsvall tur och retur)

Jag saknar många saker men är lyckligt lottad. För någon månad sedan var jag upprörd och skrev ett rätt, så här i efterhand, överdrivet inlägg om vänner som inte hör av sig och brist på kontakt och hej och hå. Efter lite ältande över det har jag kommit fram till att ja, jag är en sån som hör av mig men nej, jag kommer inte sluta med det. Jag är den jag är. Jag är en sådan som söker kontakt och jag blir så himla glad när jag får just det, att det andra går över. Sen är det en balansgång så att det inte blir självuppoffrande.

Hur som helst. Jag saknar min vänner från Sundsvall. Marie, Anna, Maria, Linda, Kristina och ja, allihopa som är så fina. Och jag är så troligt tacksam för de nya vännerna här. Jag har världens tur ska ni veta!

Ska verkligen försöka se till att hinna ses när jag åker "hem". Idag skulle jag iväg, men eftersom mitt jobbmöte blev inställt i sista minuten så blev det inte så. Istället hann jag med att ta tåget en ersättningsbuss hem till huset, för självklart var jag på väg när jag fick reda på att personen jag skulle möta fått förhinder.