Våga välja och kunna ta tillbaka

Välja färg och välja stad. Ingen sak, väl?

I nya huset ska det målas om. Och så ska det packas upp. Och allt ska bli så bra. Får lite ont i magen när jag tänker på att byta stad. Där känner jag ingen och här känner jag många. Hälften vet vad jag pratar om. Han har varit med om det förr. Men var jag inte lite mer positiv då? När vi flyttade hit. Kan man skylla på ungdom då eller? Att jag nu är mer realistisk och vet hur svårt det är att skapa ett nytt liv på ett nytt ställe. Lika med bra mycket äldre. Och inte var det lätt när vi flyttade hit. Lätt har det bara varit de senaste tre åren. Stallet, Anna, Linda, Kristina, alla som bara är runt mig och som faktiskt kräver väldigt lite tillbaka. Ni är så bra. Så ja. Jag har en klump i magen. Men man kan alltid komma tillbaka, eller hur?! 15 mil kan verka som en hel ocean ibland...