Ledsamhet

Igår flyttade jag och H in i en liten övernattningslägenhet här. Den är min, fast den är vår tillsammans. Hela familjen hjälpte till och det blev så fint så fint och det enda som orsakade moln på himlen var att pappa glömde en del till sängen (som gått i arv i familjen i hundra år) på släpet och nu är den borta för alltid. Klantigt, men pappa är naturligtvis jätteledsen. Nu ska vi leta en bild på den där delen med sniderier och grejer och så ska vi göra en ny. Det ordnar sig. Eftersom jag tar allt sånt här väldigt personligt fick jag ett bryt igår. Tar på mig skulden eftersom jag prompt skulle ha sängen. Klart pappa gjorde en miss. Men ändå. Så i all "ångest" glömde jag att pappa dog i mina drömmar inatt. Kan dock garantera alla att jag vaknade i chocktillstånd, min mamma (i drömmen alltså) blev helt galen och jag kan lugnt säga att drömmen inte alls överensstämmer med någon som helst önskan att han ska försvinna i verkliga livet.

Och fina fina Hälften som skjutsade mig och letade och som strök mig på ryggen och som lovade att allt blir bra. Bäst helt enkelt.