Att gå i höstskogen i regnet är lite som terapi. Kontentan är ungefär densamma också. Det kostar liksom. När man (jag) ger upp står jag i hallen halvnaken eftersom kläderna är blöta och det ligger två svampar i korgen känns det sådär.
Det dåliga resultatet skyller jag på:
1) Svamparna växer inte på "mina" ställen i år.
2) Jag är sent ute.
3) Den där stormen i vintras som gjort att skogsmaskinerna kört sönder. Allt.
4) Min ologiska rädsla för björnar som gör att jag inte vågar dra iväg så långt själv.
Men annars så. Blöta hälsningar från himmelriket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar