Tufft schema

Har sovit ungefär ingenting inatt. Ser ut som en vandrande vålnad när jag nu står i köket och förbereder middag åt femton personer. Det är dumt. Jag ger mig in i många stressande situationer just nu. Endera är det en överlevnadsstrategi för att komma undan alla tankar som mal, alternativt försöker jag ta kål på mig själv. Men jag tar mig ur det här också. Måste bara lära mig sig säga nej först. Hälften gör vad han kan. Försöker få mig sätta lite gränser, att inse att jag tar på mig för mycket och så finns han till hands. Tror han inser att det här handlar väldigt lite om honom och väldigt mycket om mig. En dag i taget. Ska fixa den här middagsbjudningen ikväll så har jag lovat mig själv att försöka ta tid att andas sedan.