Dygnsrytmen

Idag började det. Hälften började pendla. Han klev upp 04:30 i morse och jag är inte ett dugg avundsjuk. Jag klev också upp ungefär då och det känns ju väldigt onödigt men det går bara inte ligga kvar när jag väl vaknat. Det börjar bli ett problem det här med att jag inte kan sova bra när jag är själv. Nu sitter jag i tystheten på kontoret för i den kommunala världen råder semestertiden. Om det inte vore för att en av receptionsdamerna är här skulle jag jobba hemifrån men hon vill ha sällskap och det förstår jag ju.

Nyss tänkte jag ringa en kompis. Det var en utmärkt idé tills jag hann se att klockan var 07:11. Jag tror faktiskt inte att vänner, hur underbara de än är, uppskattar att bli väckta den tiden på en måndagsmorgon om det inte är absolut kris. Att vara sällskapssjuk räknas hör nog inte till den kategorin.