Det vore ju konstigt om mitt allmänna blogg-gnäll inte genererar tankar på att jag tar på mig offerkoftan. Tro mig, det är inte ett dugg synd om mig. Jag lever mer nu än tidigare. Det vet jag för allt känns mer. Hjärtat, hjärnan, kroppen. Det mesta är mer påtagligt och jag inbillar mig att det är bra.
Imorgon är en ny dag och då åker jag på konferensdag i Stockholm.
http://jagforklarar.blogspot.se/search/label/Offerkofta
SvaraRaderaOfferkoftan har en närmast biblisk anknytning och har nu i många feministiska prästers sinne ersatt kristus (Jesus) på korset.
Jag och säkert flera med mig använder ordet som vardagsslang för att tycka synd om sig själv.
Radera