Föreningslivet

Jag är hyfsat insyltad i ridklubbsverksamheten nu. Inget nytt förvisso, men det märks på att det gått mer än tio år sedan sist och allvaret är liksom större nu. Jag har varit riktigt upprörd över bristen på engagemang på sponsorsidan, det var jag redan i vintras när jag var på medlemsmöte. Då hade jag ingen ork att ta tag i saker och ingen lust heller, jag var ny i föreningen och kände mig rätt så bekväm så. Under sommaren så kom vissa i ledningen på att jag arbetar med det jag gör "vilket borde göra att jag kan lite mer än andra om bidragsfrågor". Delvis sant, men knappast när det gäller föreningsstöd. För deras(vår) skull försöker jag nu grotta ner mig i vissa bidragsfrågor men har redan stött på patrull. En privat egenföretagare kan få massor med pengar för att bygga nya lokaler m.m. just för att han/hon är egenföretagare men föreningar kan inte söka pengar ur samma pott för föreningar bidrar inte till tillväxten såsom egenföretagare gör. Ibland förstår jag inte den fullständiga logiken men fine. Det är som det är.

Det jag däremot inte förstår är flera hundra medlemmar som inte gör ett dyft för att öka sponsorintäkterna. Tydligen finns det en grupp med människor som är intresserade av att jobba med frågan men än så länge har ingen (!) tagit tag i det och därför så görs heller inte särskilt mycket. Efter ett kortare taktiksnack med R konstaterade jag att det inte kan vara enormt svårt att få 4 lokala företag att hosta upp ca 5000 kronor var och vips 20.000 kr "extra" till föreningen. Och så var jag fast i föreningslivet igen.