När vet man att det är nog?

Hela kroppen känns stressad. Troligen därför jag fick monsteracne förra veckan. Jag har egentligen inte tagit mig an för mycket på jobbet, det är bara det att allt sammanfaller precis samtidigt och då är det svårt att hänga med. Idag ska jag lansera en ny hemsida, men något är fel med layouten och jag måste först få hemsidans designer att rätta till. :(

Idag ska vi också på banken. Det gör mig superstressad. Inte själva banken, utan för själva ärendet. Det ska tas så många stora beslut och det måste tydligen gå så fort alltihop. Jag är inte bra på det. Jag är inte bra på att ta stora beslut som man ska stå fast vid utan vidare. Helt plötsligt vet jag inte vart jag är på väg. Jag vet precis vart vi är på väg och det känns jättebra. Men jag vet inte hur det ska gå ihop riktigt.

Till och med det faktum att jag blivit tillfrågad om jag vill rida en superfin häst åt en familj som vill ha hjälp har gjort mig stressad. Hästen är ung och familjen är superambitiösa. Tänk om jag inte lever upp till deras krav?

Jag måste sluta tänka. Slappna av. Andas. Jag har varit här förr. När kroppen till slut stänger av. Det är inte roligt. Inte samma sak som att gå in i väggen men inte långt borta heller.