Saltvatten

Ni vet när det trycker i bröstet, sådär så man känner hur kroppen vill säga något, uttrycka sig. Vare sig det nu kan vara att den vill skrika hur konstigt allt känns och du (jag) måste göra något åt saken nu eller bara meddela hur fantastiskt bra allt är. Ni vet då. Så har jag haft det ett tag. Stressigt på jobbet, livsinvesteringar och framtidsfunderingar. När jag har det så behöver jag gråta. Det är också oftast då jag inte kan gråta. Som nu. Som jag väntat. Och så ikväll. En snabb titt på gamla foton och tårarna rann (och nej, kärleksfilmer hjälpte inte denna gång heller). Känner mig lättare. Inte lika trött. Som att det salta vattnet som rann ner för mina kinder på en gång lyfter bort allt tryck i bröstet. Jag orkar nog imorgon också.